Så här i novembermörkret fattas det bara en sån här låt som värmer och lyser upp i den alldeles kolsvarta natten. Denna låt är en av deras bästa, lyssna och njut!! Hoppas ni får en trevlig helg och ta hand om er!
Bandet heter förresten fuffens och ni hittar massa mer gosaker från dom HÄR
Har nu bytt till vinterdäck på inte min men en kompis bil. Ännu ett bevis på att vintern står och knackar på dörren. Med frusna fingrar blev vi tillslut klara. Nu passar det ju så bra med just denna låt. Skulle så gärna vilja ha rocken han sjunger om.. Fast min får gärna vara svart då förståss 😉
Trevlig kväll på er!!
Jag kom precis hem från att ha suttit och små fnissat genom denna film fullsmetad med klyschor och balla kommentarer. Det var som väntat ett frosseri i special effekter och långa fuktiga blickar, ball musik och stundar till och med hyfsat skådespeleri. Fick känslan av att det var en tonårsgrabb som gjort filmen med lite för mycket pengar på fickan. Många pajade bilar blev det, i 3D dessutom. Något jag egentligen inte är så förtjust i då det ofta är ett störande moment en den effekt det är meningen att det ska vara. Dock så funkade det riktigt bra i denna rulle men det var kanske för att jag svalde det mesta men mina låga förväntningar.
Det ska tilläggas att jag smög ut ur biosalongen smått skamsen över att någon kanske såg mig gå ut där ifrån. Jag hade som tur var med mig en partner in crime vilket lättade skammen något.
Ger den en 5/10 på IMD klen femma men men hjälp av sina kladdiga skämt trots allt förtjänar den. Men kanske inget jag ser om igen i första taget.
Livet på landet är alltid omväxlande, gick upp med mat till flasklammen för kvällen och hittade ett som satt fast i stängslet. Insåg då att de inte hade någon mat kvar i hagen så det var bara att ställa sig och göra en ny.
Men nu har de mat för flera dagar och en skogsdunge att söka skydd i för väder och vind.
God natt på er!
Det är lördag och svennebanan sitter på en barstol i något fjäll någon stans och rör lite förstrött med drinkpinnen i glaset medan han spanar in kvällens byte på andra sidan baren. Han är bara lite trött i benen efter dagens 3 timmar långa skidpass i backen. Resten av dagen har han spenderat bakis och likt en vampyr avskytt alls som heter solljus. Bara de sista timmarna efter lunchen tvingats ner i den protesterade magen har han kunnat masa sig ut i den friska luften. Svennebanan har inte ont i ryggen idag, inte heller är han så där gött trött som man bara kan bli av hårt kroppsarbete. Inte heller sitter han vid sin dator och knappar ned något i bästa fall går att läsa utan att somna innan sista raden. Men han kommer heller inte att vakna i morgon och vara hur pigg som helst redo för ännu en dag i fårhuset. Istället kommer han vakna lite smått ångestfull och med den lilla del av hjärnan som hunnit vakna ur bakis geggan räkna på hur många drinkar blev det igår? Och vem i hela friden är 40-taggaren som ligger och dreglar på kudden intill?! Med en snabb koll i sina fickor på jeansen kommer minnen tillbaka om än lite suddiga. Det blev nog några kalla för många igår igen. Han lovar sig själv att aldrig dricka mer och att det här var definitivt den sista gången. Det kvittar vilken som frågar, eller hur många asballa bananer som finns på den där festen han kommer inte komma, lovar han sig medan den varma duschen långsamt tar honom tillbaka till verkligheten.
Tolv timmar senare dansar han vatenspridarn framför vilken han tror samma person som dreglande sovit vid hans sida samma morgon. Men det skiter han i nu WOHO! PARTY!!!
Jag tycker lite synd om Svennebanan, han är precis en sån person som man bara kan tycka synd om, klumpig som han är. Det är inte hans fel att det blir som det blir, det har bara alltid varit så och kommer nog att vara det framöver också. Själv sitter jag nöjd hemma på min datorstol trött efter dagens arbete och njuter över hur skönt det är att slippa vakna i morgon, och med ledtrådar från mina fickor lista ut vad det egentligen var som hände igår.
Med halva mackan i mungipan kastade jag mig in i bilen för att i alldeles för hög fart under det väg lag som var bege mig mot jobbet. Väl framme insåg jag att stressen varit obefogad då jag var först på plats. ”Här saknas rutin tänkte jag och började bråka lite med kaffemaskinen.”
Telefonen ringer och i andra änden meddelar en kollega att jag har ett snabbt jobb nere på stan, lovar att hinna med det innan jag åkte vidare. Men lite knackande och axelklappande så var jag iväg, om än ngn timme sent. Väl framme visade det sig att problemet inte var så allvarligt som jag först trodde. Ett elakt monstervirus som hade smugit sig in i registret på en dammig gammal burk i en pastorsexpedition. Men med svärd och skinande rustning jagar jag till slut ut monstret till damernas uppmuntrande applåder. Jag försäkrar senare att om viruset skulle komma tillbaka är jag inte långt borta. Rustningen låter jag sitta kvar hemvägen, gillar känslan.
Eftermiddagen fortsätter och jag får helt enkelt lämna min skinande hjälterustning på kontoret och klä mig i väpnarpaltor. För här var det visst inte mycket jag kunde innan. Men nyfiken som jag är så löste sig även det. Någon timma senare så fanns där 5 stycken datorer med rykande färska W7 installationer med tillhörande program.
Väl hemma somnar jag utmattad och lyckas hålla mig sovande i 16min innan jag blir påmind om att det ska byggas snölyktor med en hel hög med busungar. Höga skratt, blöta vantar, flygande snöbollar överallt. Precis så som en scoutkväll ska vara. Vi tog med oss ungarna upp till en bygdegård för att hitta en bra plats att vara på. På bilden kan ni se två av deras skapelser.
Nu hägrar en varmt ångande dusch! Ghaaa vad skönt det ska bli!
Ta hand om er!
Det har varit en dag av tunga suckar och många vändor med fingrarna igenom håret. Vi var tre tappra själar som skulle göra den praktiska delen av CCNA modul 4. När jag vaknade i morse kände jag mig som stålmannen i nätverkskläder. Men allt efter som provtiden minskade förvandlades jag till en liten lort utan varken tajts eller röda kalsonger. Det hela slutade i skammens dimma, vi fick helt enkelt erkänna oss besegrade av alla listor och kommandon. Istället tog vi lunch och fick lov att göra om ett nytt prov efter en välbehövlig paus och lite taktiksnack. När lunchen vad intagen och taktiken ingrodd i våra skallar så steg det in tre stycken stålmannar in i klassrummet. Redo att fajtas med vilken router som helst. Det visade sig senare att vi alla tre tog än en gång där som små lortar, osäkra och med rufsiga frisyrer. Men trots all vånda så gav vår magister oss ett godkänd, knappt men dock ett godkänt. Det var ett svårt prov men tillsammans klarar man mer än vad man tror. Ikväll kommer jag somna med både tajts och röda kalsonger.
För ett år sedan vaknade jag till denna syn utanför fönstret. I år har vi varit mer svältfödd på allt som heter snö. Men det biter lite mer i mina kinder medan de ändrar färg nu när jag återigen är upp i Hälsingland och gör allt för att banka in lite info i skallen på mig i hopp om att något ska fastna. Hela dagen har varit en enda simmig sörja då jag i min enfald trodde att tentan skulle ägarum i morse. Så min nattliga sista ansträngning att försöka skrapa ihop lite mer info om ACL tabeller, Frame Relay och hur var det nu? Var det PAP eller CHAP som hade krypterat autentisering?
Mm just det, allt flyter ihop. Du tycker kanske att sitta uppe hela natten inför en tenta och mosa mosa in i skallen inte fungerar. Ska inte säga att det funkar skit bra men för mig är det enda som gäller upprepning, på upprepning. Det där med att läsa mig till kunskap är inte min starkaste sida, jag är lite mer av en testa och kolla om det fungerar kille.
Jag får prova att lägga det jag ska lära mig under kudden så kanske det kommer till mig i drömmarna och jag vaknar som värsta fullfjädrade nätverksfantasten.
Håller tummarna!