När mörkret lägger sig

cropped-bild-01612.jpg

Vad är det man brukar säga, ” Ja, jag är inte 25 längre det är då ett som är säkert”.

Tanken går igenom huvudet samtidigt som jag klipper det 87:e fåret för den här lördagen. – Vad är det jag håller på med egentligen? Står här och sliter istället för att vara hemma och mysa med min familj. Klockan har närmat sig 18 och jag har en bit kvar innan jag kan packa i hop mina grejer och fara hemåt. När jag kommer hem sover det säkert tänker jag och sätter det 89:e på ändan i väntan på en ny frisyr.

 Väl hemma svänger jag in på parkeringen, stänger av bilen men blir sittandes kvar i tystnaden. Har inte ens ork till att packa ur bilen. 

När jag lägger handen på dörrhandtaget hör jag det välbekanta ljudet av 2 små nakna fötter som smattrar över golvet. -PAPPAH utbrister del lille lintotten, jag som nyss inte orkade lyfta en vante hissar nu en av mina pojkar till taket om och om igen. Det är detta som gör allt slit värt det. Tacksamt somnar jag lagom till mörkret lägger sig.