Det är spännande att åka bil i juletider i alla fall enligt
det som hörs på radion, dock gick det utan bekymmer för vår del. Vägen hem
Örebro – Hudiksvall trots alla varningar helt smärtfritt, men på radion så varnade
de om ”snökaos”, ”klass 2 varningar” – polisen bad folk att stanna hemma mm. Vi
måste ha hamnat någon stans där emellan för framför oss låg vägen plogad och
fin.
Med en massa julmat fortfarande kvar i magen sedan helgen så
känns det rätt skönt att det är ett år till nästa gång det är dags igen. Viss
det är gott med lika snabbt som man har slängt på de flottiga prinskorvarna på
tallriken lika snabbt så längtar man efter pizza och makaroner. Nja inte
samtidigt då såklart.
Åter på jobbet är allt sig likt, bara tomma kontor som
vittnar om att det fortfarande är helg. Vi som brännt/saknar semesterdagar får
gott masa oss hit och beta av alla måsten. På ett sätt är det skönt att gräva
sig igenom mailhögen redan nu då den bara växer allt eftersom dagarna går. Så
hellre nu än sen.
Hemma på Nils-Lars är allt sig likt förutom att det nu mer
är något färre tacklamm. Japp, äntligen fick vi en slakt tid.
Nästa år hoppas vi på att sälja ännu mer av vår goda fårkorv
till ortens alla julmarknader. Men det är långt dit. Innan dess så ska en massa
nya hagar sättas upp med ordentligt rovdjursstängsel, nya lamm kommer i mitten
på mars och rätt vad det är så är allt hö bärgat och hösten är tillbaka. Cirkeln
sluts och så börjar allt om igen.
Det är lite det som är tjusningen med att leva med djur.
Vare sig det är midsommar eller jul så ska de ha mat och omsorg.
Till våren så börjar vi renovera vårt framtida hem. Det ska
bytas golv och tapetseras, slås ut väggar och målas om. En sak är säkert vi
hinner nog inte ha tråkigt 😉
God fortsättning!
/ Wiktor
Sitter på tåget på väg söderöver med väskorna fulla av julstämning. Det blir minst sagt en vit jul i år, så fort det är dags att åka någonstans med bilen ska det sopas av ngn cm med snö.
Måste passa på att ge SJ en eloge för att tåget gick itid trots all denna snö. Tummen upp!
Fick även en trevlig överraskning i och med en förbeställd frokost jag glömt av. Lyckligtvis syntes den i tågvärdinnans dator och vipps så var jag på ett kalasbra humör!
Ha en underbar jul nu allesammans!
Kram Wiktor
Jag kom precis hem från att ha suttit och små fnissat genom denna film fullsmetad med klyschor och balla kommentarer. Det var som väntat ett frosseri i special effekter och långa fuktiga blickar, ball musik och stundar till och med hyfsat skådespeleri. Fick känslan av att det var en tonårsgrabb som gjort filmen med lite för mycket pengar på fickan. Många pajade bilar blev det, i 3D dessutom. Något jag egentligen inte är så förtjust i då det ofta är ett störande moment en den effekt det är meningen att det ska vara. Dock så funkade det riktigt bra i denna rulle men det var kanske för att jag svalde det mesta men mina låga förväntningar.
Det ska tilläggas att jag smög ut ur biosalongen smått skamsen över att någon kanske såg mig gå ut där ifrån. Jag hade som tur var med mig en partner in crime vilket lättade skammen något.
Ger den en 5/10 på IMD klen femma men men hjälp av sina kladdiga skämt trots allt förtjänar den. Men kanske inget jag ser om igen i första taget.
Det är förändringarnas vindar som blåser upp nu. Känslan av att det händer så mycket i våra liv nu går att ta på. Inte bara i mitt utan i alla mina vänner har även dom stora planer på gång. Det är väl så att vi har hamnat i den åldern, det köps hus här och skaffas barn där. Vissa flyttar ihop andra funderar fortfarande. Det byggs till och med hus i min bekantskapskrets, men jag gillar’t! Det är skönt att det händer något, står man och väntar på att något ska hända kommer man ångra sig sedan när man sitter där skrumpen och grå i sin hammock med en kopp hett kokkaffe och funderar på alla de saker man borde gjort.
Nedräkningen till bröllopet tickar på, det är nu dryga 81 dagar kvar, med allt som ska göras och fixas innan så känns det inte som så lång tid. Fler och fler punkter bockas av på att göra listan. På torsdag ska vi äntligen prata mat, hoppas på grillat med potatis gratäng mums! Kläder har Martina ordnat nästan klart, jag då? Nja inte där än men jag jobbar på det. Att hinna köpa bröllopsstassen efter jobbet krävs stålmannenspeed. Men igår snubblade jag över den här sidan.
Kanske kan vara något, måste bara bestämma mig över vilket mönster/färg jag ska ha på mig. Maffioso stilen eller den softa, kanske strikt stilig eller bara allmänt proper.
Den 17/5 är sista dagen för anmälan, då börjar det stora pysslet med att sätta alla bordsplaceringar på allvar. Senaste veckan har det ramlat in ca 20st anmälningar, så 100strecket är inte långt bort. Med alla de galna kompisar jag har så kommer festen bli helt magisk.
Fika paus i solskenet. Trevligt värre.
Ögonen svider efter motorsågens avgaser. Jag har stått lutad framåt över den och fått avgaserna i ansiktet medan jag kapat en hel massa rotvältor. En present som Dagmar lämnade efter sig till alla landets skogsägare.
Det är få gånger jag känner mig så nöjd som när jag kommer hem sent på eftermiddagen helt slut i kroppen efter en heldags kroppsarbete. I varenda cell talar om för mig att jag nog jobbat färdigt för idag.
Nu sitter jag hemma vid datorn och är så där mystrött, huvudet orkar vara vaken några timmar till men kroppen vill helst bara sitta och finnas inte så mycket mer. Jag borde egentligen plugga lite men känner att koncentrationen ligger någonstans vid fotknölarna så det får bli en film och en kopp kölsvart káffe kokat i panna såklart.