Det är spännande att åka bil i juletider i alla fall enligt
det som hörs på radion, dock gick det utan bekymmer för vår del. Vägen hem
Örebro – Hudiksvall trots alla varningar helt smärtfritt, men på radion så varnade
de om ”snökaos”, ”klass 2 varningar” – polisen bad folk att stanna hemma mm. Vi
måste ha hamnat någon stans där emellan för framför oss låg vägen plogad och
fin.
Med en massa julmat fortfarande kvar i magen sedan helgen så
känns det rätt skönt att det är ett år till nästa gång det är dags igen. Viss
det är gott med lika snabbt som man har slängt på de flottiga prinskorvarna på
tallriken lika snabbt så längtar man efter pizza och makaroner. Nja inte
samtidigt då såklart.
Åter på jobbet är allt sig likt, bara tomma kontor som
vittnar om att det fortfarande är helg. Vi som brännt/saknar semesterdagar får
gott masa oss hit och beta av alla måsten. På ett sätt är det skönt att gräva
sig igenom mailhögen redan nu då den bara växer allt eftersom dagarna går. Så
hellre nu än sen.
Hemma på Nils-Lars är allt sig likt förutom att det nu mer
är något färre tacklamm. Japp, äntligen fick vi en slakt tid.
Nästa år hoppas vi på att sälja ännu mer av vår goda fårkorv
till ortens alla julmarknader. Men det är långt dit. Innan dess så ska en massa
nya hagar sättas upp med ordentligt rovdjursstängsel, nya lamm kommer i mitten
på mars och rätt vad det är så är allt hö bärgat och hösten är tillbaka. Cirkeln
sluts och så börjar allt om igen.
Det är lite det som är tjusningen med att leva med djur.
Vare sig det är midsommar eller jul så ska de ha mat och omsorg.
Till våren så börjar vi renovera vårt framtida hem. Det ska
bytas golv och tapetseras, slås ut väggar och målas om. En sak är säkert vi
hinner nog inte ha tråkigt 😉
God fortsättning!
/ Wiktor
Fredag, kontor efter kontor ekar tomma då de ”vanliga” arbetarna flexar ut och går hem. Själv sitter jag och läser ko-bloggar, beställer delar till min dator där hemma och drömmer mig bort till helgen. Vi ska ha en sån där ta hand om varandra helg. Ska se om vi kommer iväg en sväng till Sundsvall för att handla lite julklappar, fika och skrota runt så som man gör när man rör sig i en stad.
Hur det än ser ut på andra sidan fönsterrutan och hur många tomtar det än står i alla skyltfönster så är snart våren här, och med allt vad den innebär. För oss kommer det vara en tid av renovera allt från golv till väggar, flytta, planera och drömma. Ska bli så spännande att se hur det blir när det blir färdigt!
Ha en trevlig helg och kör försiktigt på alla moddiga vägar!!
♥ Wiktor
Med halva mackan i mungipan kastade jag mig in i bilen för att i alldeles för hög fart under det väg lag som var bege mig mot jobbet. Väl framme insåg jag att stressen varit obefogad då jag var först på plats. ”Här saknas rutin tänkte jag och började bråka lite med kaffemaskinen.”
Telefonen ringer och i andra änden meddelar en kollega att jag har ett snabbt jobb nere på stan, lovar att hinna med det innan jag åkte vidare. Men lite knackande och axelklappande så var jag iväg, om än ngn timme sent. Väl framme visade det sig att problemet inte var så allvarligt som jag först trodde. Ett elakt monstervirus som hade smugit sig in i registret på en dammig gammal burk i en pastorsexpedition. Men med svärd och skinande rustning jagar jag till slut ut monstret till damernas uppmuntrande applåder. Jag försäkrar senare att om viruset skulle komma tillbaka är jag inte långt borta. Rustningen låter jag sitta kvar hemvägen, gillar känslan.
Eftermiddagen fortsätter och jag får helt enkelt lämna min skinande hjälterustning på kontoret och klä mig i väpnarpaltor. För här var det visst inte mycket jag kunde innan. Men nyfiken som jag är så löste sig även det. Någon timma senare så fanns där 5 stycken datorer med rykande färska W7 installationer med tillhörande program.
Väl hemma somnar jag utmattad och lyckas hålla mig sovande i 16min innan jag blir påmind om att det ska byggas snölyktor med en hel hög med busungar. Höga skratt, blöta vantar, flygande snöbollar överallt. Precis så som en scoutkväll ska vara. Vi tog med oss ungarna upp till en bygdegård för att hitta en bra plats att vara på. På bilden kan ni se två av deras skapelser.
Nu hägrar en varmt ångande dusch! Ghaaa vad skönt det ska bli!
Ta hand om er!
Mellanlandar i Duvedalen för att bli bortskämd av Kätty. Det är hundar överallt, det lilla huset är som en flaska sockerdricka. Lugnt och stilla tills man skakar flaskan och alla hundar vill ut samtidigt. Utanför jagar de varandra, hundarna alltså inte Martina och Kätty. Själv sitter jag kvar inne i värmen och lyssnar på bubblet utanför. Det ligger visst lite snö på backen tillräckligt för att skvallra om att det är kanske vinter ändå. Minus 2°, andedräktsrök och frusen gräsmatta. I morgon åker jag och M vidare mot Åmål. Det bjuds till fest och trevligheter då en gammal vän till mig gifter sig. Hela skaramongoshögen kommer och lyfter garanterat taket på stället. Det kommer bli otroligt trevligt att träffa högen igen. Jag gillar bröllop, kanske ännu mer nu när det planeras för vårt eget. Vad vet jag, det kanske går att sno några idéer.
Precis som det ska vara så här när det lackas som mest mot jul. Massa snö och en gnutta kallt. Trodde likt en liten gosse med gråten i halsen att det inte skulle komma någon snö denna jul. Att det skulle bli en sån där isig och grå jul med brutna lårbenshalsar och grusiga hallgolv, men så kom den, snön vi alla väntat på. Allra mest kanske grannen väntade då han har hand om plogningen. Klart det ska vara snö på julen, annars räknas den ju inte.
I morgon far jag söder över för att hämta hem <3 till jul. Hoppas att SJ gör de som de har betalt för och kör mig hela vägen fram helskinnad. Måste nämna att jag är måttligt impad av detta företags tidigare prestationer tidigare vintrar. Kolla in Japan tex. där går tågen fel bara några sekunder om året. I ett land som Sverige borde väl ändå tågen komma och gå som de ska? Tom. Ryssarna har säkrare tåg tider. Hur kommer det sig?
Här sitter jag alldeles för tidigt en måndagsmorgon. En något yngre Wiktor hade ryst av tanken att kliva upp tidigare än han måste. Redan första skolåren var det en kamp mellan mina päron och sängen, skolbussen gick 07,05 vare sig jag var snuten eller inte. Nu så här i efterhand känns minns jag det som om det var frost jämt, ofta med en glasaktig isskorpa i de små vattenpölarna på grusvägen. Jag förstod aldrig vart vattnet under isskorpan tog vägen.
Hur mycket jag än vill att det ska vara sommar med grillning i Spjutnäs så är det snart vinter. Antagligen en lika kall vinter med snö upp till taken som förra var. Känner på mig att det kommer bli en lång vinter, för att bara nämna en sak, SJ! Jag spenderar allt mer tid efter järnvägen och kan inte skryta om mina fantastiska minnen av SJ vintertid. Med det är också en tid av extrapengar, alla som vågar sig upp på taken kan tjäna fina slantar. Slänger upp en liten mysig bild om hur det sågut utanför fönstret en morgon i januari i år.
God morgon 🙂