Det är lite drygt ett år sedan vi gifte oss, så här kommer vår finaste bröllopsbild.
Denna ko kallas nu mer för ”bröllopskon” Gissa varför 😉
Väntar med spänning på att min fina Teja ska börja löpa så vi kan fara den ”lilla” biten till Varberg och träffa hennes blivande kavaljer ;D Förhoppningsvis om allt går som jag planerar så åker vi nu i slutet/början av jan/feb och sen håller vi alla tummar och tår att det blir små puppisar till våren 😀 Spännande till tusen!!!
Ett liv utan djur är inget liv!
Är såå glad att vi äntligen kan börja skaffa en massa underbara djur av alla dess slag!!
Det är sista gången jag åker hemåt i tåg ifrån Martina, nästa fredag kommer hon efter. Äntligen ska vi bo på samma plats. Är så trött på att åka emellan. Nästa helg åker jag lastbil ner och hämtar hennes saker.
Jag längtar då efter den där vardagen då allt handlar om skidbackar i ostarna och tvätthögar. När kvällarna avlutas sovande i mjukisbrallor framför tvn.
Undrar bara vad jag ska göra med mina SJ poäng nu när jag inte kommer åka lika mycket.
Trevlig söndag kompisar!
Koffeinet kittlar mina synapser till ett tillfredsställt tillstånd medan jag intalar mig att jag visst inte är beroende. Men må så vara tänker jag det är ju i alla fall inte heroin. Tänker en sekund till och inser att det är ju så man rättfärdigar ett beroende eller ett missbruk av alla slag. Följt av ”det är farligt att leva man dör av det” Eller ”man måste ju få leva lite också inte bara springa runt i joggingskorna och äta spenat”
Telefonen ringer, jag svarar, lyssnar, pratar och meddelar andra änden att jag jobbar på det, kaffet nu mera ljummet näst in till kallt. Ska jag hämta mig en kopp till? Väntar till lunchen tänker jag och finner mig två minuter senare på väg nedför trappen till kaffemaskinen. En dräng utklädd i kontorskläder, på de fötter där det brukar sitta gröna gummistövlar finns ett par lågskor i luftig modell.
Vant knappar jag in kombinationen på maskinens knappar av glas. En liten animation visar mig hur lång tid det är kvar innan jag kan ta mitt svarta hetvatten med malda bönor i. Jag tycker det tar för lång tid de där 15 sekunder det tar för kaffet att rinna ner i koppen. Minns jag inte hur lång tid det tar att få kaffepannan att koka på spisen? Jo visst gör jag det, men det är där hemma i klockans avslappnande tickande som jag kan njuta av att sitta och vänta på pannan att bli färdig. Här väntar det 15 blinkande mail jag ännu inte hunnit svara på och de ska minsann hinnas med innan lunch.
Koppen är klar och jag tar två steg i trappen upp tillbaka till mitt kontor, blir stoppad halvvägs då det är någon som behöver hjälp, jag sätter mig ned vid dennes skrivbord medan mitt kaffe i min kopp kallnar.
Så här har det sett ut de senaste dagarna. I lördags var det så pass kallt att ett av våra lamm frös ihjäl i ruskregnet. Skulle gärna kunna tänka mig lite sommarvärme, helst nyss. I helgen pratade vi med en markägare i grannbyn och ska på torsdag dit för att planera arrenden. Spännande tider trots kylan så är regnet det värsta då vårbruket blir så försenat.
Hoppas på torrare väder mot slutet av veckan.
Solen tittar fram med jämna mellanrum, Teja ligger och vilar efter en strålande insats i dagens NN1. Efter gårdagens tävling följde en silvermedalj med hem. Husse är nog en smula stoltare än matte.
Vad dagen skörd blir återstår att se, fram tills dess så steker vi i majsolen. Trevlig söndag på er.
Så här ska det se ut när man ska spendera ett par timmar i fårhagen, tvär är det inte lika vackert väder här i hudiksvall som det var hos Adam på andra sidan Ålands hav där bilden är tagen.
Men visst ser det mysigt ut?!
Det hör ju lantlivet till att både bli solbränd och dyngsur. Idag väntas det senare, men enligt svensk lag så ska alla småttingar bära öronmärke. Två stora plastmärken som till en början får öronen att hänga.
Visst tar det emot att trycka dit märkena i de små mjuka öronen men man måste ju följa lagen. Hur kommer det sig att det är ok enligt lag att sätta fast ett främmande föremål i örat på djuret, men inte att märka fåren med ett jack. Då det efter att det läkt inte har några mer bekymmer av det.
Nu när de snart är märkta med öronlappar kommer en del slita sönder sina öron under sin livstid då de fastnat i märket någon stans.
Som fårklippare såg jag hundratals djur med delade öron. Ska vi inte fråga oss då om det är dags att ändra på reglerna för våra djurs bästa?
Percingdags! Så länge slipsnissarna inte ändrat på lagen så måste vi som djurägare märka våra djur på det här sättet.
Trevlig helg på er.
