I förmiddags passade vi på att sortera bort de sista bagglammen från tackorna. Teja var så duktig och samlade ihop alla 94 får i fållan så jag och far kunde börja väga lammen innan de lastades i djurtransporten. När jag är mitt upp i att arbeta så har jag så lätt att glömma bort tiden, så skönt att Martina kom och meddelade att jag borde verkligen fara till jobbet med det samma. Lastade de sista baggarna
Det ligger en slöja av gegga över Nils-Lars denna fuktiga januarimorgon. Vardagen har återfått sitt grepp om tillvaron, jag somnar om. Ute i köket stökar Martina på med hundar och frukostfixande.
Det har hunnit bli fredag den 3 januari 2014, trotsigt skapar det underkylda regnet en illusion av att mars redan står och skrapar på porten. Det är egentligen en sån där klassisk klämdag idag men vi snåla går till jobbet. Mitt i denna kladdiga vardag så är det lätt att glömma att vi faktiskt går mot ljusare tider, våren kommer ju om bara ett par månader. En mening jag upprepar för mig själv en gång till för att få den lilla extra energiknuff som behövs för att jag ens ta mig upp ur sängen. Väl uppe på benen känns det redan bättre, det är ju så mycket som kommer hända detta år.
Ute i fårflocken kämpar baggen på bäst han kan med att försöka hinna med alla tackorna. Han släpptes den 1, ska bli spännande att se hur tätt alla lamm kommer. I bästa fall har de ett fint och nybyggt fårhus att flytta in i till nästa vinter. Vardagsrummet börjar även det se beboligt ut, det mesta är gjort till och med soffan är inburen och provsutten, varmt välkommen och provsitt ni med. Nu hänger vi tavlor och funderar på belysning bäst vi orkar. Även hundgården börjar ta form ordentligt, grindarna sitter där de ska och markarbetet under ”kojan” är snart klart. Planen är att voffsingarna ska få det varmt och gott där inne, isolerat och med värmeslingor i golvet. Mysigt ska det vara! God fortsättning på det nya året önskar vi på Nils-Lars
Men en hetvattentvätt så far smutsen bort och lämnar en ovan ren yta efter sig.
Vi har tvättat, flyttat saker, och pysslat i ”fäxe” i helgen för att det ska bli rent och fräscht inför hösten.
Snygg lagård snygg fru 😉
Vidare visade det sig att ena dörren på traktorn blåst söder och endast en hög med glas vittnade om att den en gång suttit en dörr där. Tråkigt men det är sånt som händer.
När Martina tog paus i allt tvättande och gick ut med hundarna hittade hon en höna vi trott varit uppäten. Hon låg i det höga gräset med 7st nykläckta kycklingar! Alltid roligt med smått.
Äntligen tillbaka från en underbar bröllopsresa mer om den kommer senare när jag sorterar bilderna därifrån.
Spenderar dagen men dansande fingrar, en fredag på halvveckan sakta men säkert tar slut. Välkomnar den ändå, den där vardagen som jag längtar efter. Det är nu det finns plats för rutiner, frukostmackor och dammsugning.
Jag klev upp lite tidigare i morse ihopp om att hinna ikapp med saker på jobbet. Redan kl 6 dammade jag gång med att kasta iväg ett par mail.
Hur det sen blev helt tvärt om än vad jag från början planerar är ju självklart. Blir det någonsin så? Men jag lika anpassningsbar som en kameleont sätter mig i bilen och nöter ca 10mil extra.
Projekten hopar sig och jag välkomnar även dom. Allt på en gång nu kör vi!!
Koffeinet kittlar mina synapser till ett tillfredsställt tillstånd medan jag intalar mig att jag visst inte är beroende. Men må så vara tänker jag det är ju i alla fall inte heroin. Tänker en sekund till och inser att det är ju så man rättfärdigar ett beroende eller ett missbruk av alla slag. Följt av ”det är farligt att leva man dör av det” Eller ”man måste ju få leva lite också inte bara springa runt i joggingskorna och äta spenat”
Telefonen ringer, jag svarar, lyssnar, pratar och meddelar andra änden att jag jobbar på det, kaffet nu mera ljummet näst in till kallt. Ska jag hämta mig en kopp till? Väntar till lunchen tänker jag och finner mig två minuter senare på väg nedför trappen till kaffemaskinen. En dräng utklädd i kontorskläder, på de fötter där det brukar sitta gröna gummistövlar finns ett par lågskor i luftig modell.
Vant knappar jag in kombinationen på maskinens knappar av glas. En liten animation visar mig hur lång tid det är kvar innan jag kan ta mitt svarta hetvatten med malda bönor i. Jag tycker det tar för lång tid de där 15 sekunder det tar för kaffet att rinna ner i koppen. Minns jag inte hur lång tid det tar att få kaffepannan att koka på spisen? Jo visst gör jag det, men det är där hemma i klockans avslappnande tickande som jag kan njuta av att sitta och vänta på pannan att bli färdig. Här väntar det 15 blinkande mail jag ännu inte hunnit svara på och de ska minsann hinnas med innan lunch.
Koppen är klar och jag tar två steg i trappen upp tillbaka till mitt kontor, blir stoppad halvvägs då det är någon som behöver hjälp, jag sätter mig ned vid dennes skrivbord medan mitt kaffe i min kopp kallnar.
Sitter på en blå sliten kontorsstol med knarrig rygg och nött dyna. Jag väntar, det har jag gjort väldigt länge nu. Tittar på klockan, en hel kvart till har gått utav tittande på den blå installationsstapelns långsamma färd från vänster till höger. Jag ägnar en snabb tanke på hur lång tid sammanlagt jag kan ha ägnat mig åt just detta. Det måste vara dagar uppskattad jag det till och släpper ut en suck medan jag ändrad ställning på stolen, den knarrar i protest.
Hemligheten med att hinna med mycket är att utnyttja den här tiden till annat. Effektivisera mera! Rimmar jag för mig själv i det tomma kontoret, de andra har redan gått på lunch. Jag blir nog kvar här tills de kommer tillbaka, smått vrålhungrig men garanterat nöjd över att ha hunnit med det jag ska.
Fast det har jag ju inte alls! Hunnit med. Inte på långa vägar, skoluppgifter som jag borde lämnat in för längesedan har fått stryka på foten och ge plats åt arbetet. För hur i intressant det än må vara att utbilda sig är det ändå svårt för mig att stå emot en lön. Den månliga välsignelse som inträffar varje 25:e.
Något det har gått väldigt snabbt att vänja sig med.
Datorn plingar till, jobbet kallar dags att knappa vidare någon annan stans än på bloggen. Trevlig torsdag på er!
Du kanske är en van användare av windows 7? Eller så har du precis börjat, kanske sitter du just nu och funderar på om din gamla XPburk ska uppgraderas? Om linux är helt uteslutet så är windows 7 en bra fungerande plattform att använda. Hur som så kanske du kan ha nytta av dessa små knep som kan underlätta samt snabba på ditt arbete vid datorn.
Satt hos en kund som önskade att hon fått reda på detta tidigare:
Windowsknappen är i windows 7 i riskzonen för att bli utnött. Så bra är den! Det är tex bara att trycka på den en gång för att sedan söka efter programmet du vill starta. Oftast räcker det med bara de första bokstäverna. För att starta tex anteckningar.exe (windows skriv ant enter)
Det samma gäller i sökfältet i ”utforskaren”.
Du kan även använda windowsknappen till att starta dina favorit program som du placerat nere intill startknappen. Windows + siffra (tur ordningen som programmet ligger i) dvs. Har du outlook på andra plats intill startknappen så trycker du windows + 2. Poff så är outlook igång.
Du kan även använda windows + piltangenterna för att minimera/maximera fönster eller flytta dom i sidled.
Nere till höger har du ett litet fält som ligger intill klockan. Om du håller muspekaren över där så ser du skrivbordet men utan att du väljer det. Om du klickar så kommer alla fönster att minimeras. Alternativt windows + m
Har du en laptop som du glider runt med och vill spela upp skärmen på en projektor. Ja då är det bara att trycka windows + p så är det bara att välja hur du vill dela din skärm.
För att snabbt komma till utforskaren och leta ibland dina filer funkar windows + e enter kalas bra!
Hoppas det fanns något som du kunde få användning av.
Redan på tågen ner i fredags kände jag på mig att detta skulle bli en helskön helg full med mysbyxmys och soffgos utan varken sig krav eller inplanerade möten i kalendern. En välbehövlig paus i det vardagliga flängande som jag annars sysslar med. Jag har som max förflyttat mig några km på två dagar vilket jämförelsevis känns som att stå still. Så otroligt skönt, att bara vara.
Soljuset hade letat sig in genom fönstret för längesedan och det var dags för hundarna att lätta på trycket, jag vänder mig grymtande om i sängen för att upptäcka att min bättre hälft redan är på våningen nedanför, jag hör dörren smälla igen. Blundar igen, en litet bit utav himlen hade landat i vårt sovrum, så här ledig förtjänar alla att känna sig då och då tänker jag, Nästa jag hör är Daniel Craig morra något om varför ett armband sitter fast runt hans handled. Att han var på tvn förstod jag så fort jag satte mig upp i sängen. Hon är redan vaken, med glittrande hud sitter hon bredvid mig och får solen att likna en 40wattare. Allt är så enkelt i mitt liv just nu, alla mina pusselbitar har ramlat på plats. Allt oftare hittar jag min spegelbild småflina. Det finns så mycket bus i mig att det bubblar över ibland.
I fredags när jag huttrande bytte tåg i Gävle passerade jag en gammal cykel med sån där klämma tuta. En sån som låter HUMMHÄÄÄ när man klämmer på den svarta gummibollen. Frestelsen blev för stor, jag tänkte inte ens på det. Med ens fan jag min hand grabba tag om den svarta gummibollen och klämma till. Hårt och stadigt klämm, sen ljöd tutan högt så det skakade i betongen på Gävle Central. HUUUUMHÄÄÄÄÄÄH!!!
Skrattande gick jag vidare, skrattar åt det nu också när jag tänker på det. Haha #lättroad!
Tidigare i dag var jag väldigt sugen på en promenad men suget har liksom avtagit allt efter som timmarna framför datorn ökat i anta. Vanliga dagar inbillar jag mig att det inte alls är så jobbigt att göra saker, men idag är en sån där glida runt i mjukisbrallor med strumporna på halvafotendag. Lökig, utan varken måsten eller mål sitter jag här och trivs. Mina måsten har jag redan klarat av, i morgon kommer det fler. Alltså tar jag vara på detta lilla andrum och myser på i mina mjukisbrallor. Dörren till bakgården står öppen i en tyst demonstration till hösten som lurar vid brevlådan, lite kallt om fötterna men det är de värt för skönt är det. I mina lurar dunkar D.P elektroniskt och mysrytmiskt. Ghaa vad snuskigt mysigt allt blev nu då… aya.. Åkte förbi bygget av Hudiksvalls nya skatepark och det börjar ta sig ordentligt nu. Ljusår ifrån de fårhållande vi hade att åka på som tonåringar, det var på tiden att ungdomarna i den här stan fick något vettigt att syssla med. Man kan ju inte bara stänga ner fritidsgårdar och sedan klaga på att det är stökigt på stan. Hursom, stora snickartummen upp för Hudiksvallsborna som visat att det går faktiskt att skapa en riktigt grym betongpark i en sån liten stad som denna. Känner jag mig själv rätt så dröjer det nog inte så länge innan jag bara måste provåka igen. Gipsad kan man vara året runt 😉
Fortsätter kvällen med att försöka behärska dessa små kryp.
/kram på er