Det är mer gräs som syns på andra sidan den fuktiga fönsterrutan än snö, men julstämningen smyger sig allt närma ändå här på Nils-Lars.
Nu när 2016 snart är slut passar det bra att summera året som gått. I vårt fall har det varit ett otroligt händelserikt år och det har nog speglat sig här på bloggen i form av sporadiska inlägg. Vi har helt enkelt haft fullt upp alla dagar i veckan, men samtidigt har det varit ett helt fantastiskt år.
Vad är det man brukar säga, ” Ja, jag är inte 25 längre det är då ett som är säkert”.
Tanken går igenom huvudet samtidigt som jag klipper det 87:e fåret för den här lördagen. – Vad är det jag håller på med egentligen? Står här och sliter istället för att vara hemma och mysa med min familj. Klockan har närmat sig 18 och jag har en bit kvar innan jag kan packa i hop mina grejer och fara hemåt. När jag kommer hem sover det säkert tänker jag och sätter det 89:e på ändan i väntan på en ny frisyr.
Väl hemma svänger jag in på parkeringen, stänger av bilen men blir sittandes kvar i tystnaden. Har inte ens ork till att packa ur bilen.
När jag lägger handen på dörrhandtaget hör jag det välbekanta ljudet av 2 små nakna fötter som smattrar över golvet. -PAPPAH utbrister del lille lintotten, jag som nyss inte orkade lyfta en vante hissar nu en av mina pojkar till taket om och om igen. Det är detta som gör allt slit värt det. Tacksamt somnar jag lagom till mörkret lägger sig.
Det ligger fortfarande regn i luften, himlen lovar iaf en stunds uppehåll men det är ingen idé att fullfölja planerna med att pressas färdigt ikväll. Hoppas på att vädret tillåter mig att köra färdigt i morgon.
Adam tar ett par glädjeskutt i närmaste geggpöl och mumlar något oförstående tillägger dock traktor på slutet. Det förstår jag i alla fall.
Många gånger när det känns tungt och jag går där i mörkret och letar får eller skruvar isär pressen 4 gånger för mycket på en vecka undrar jag vad det är jag håller på med egentligen?! Då räcker det ofta med att titta en stund på djuren eller få ett leende från min underbarafru så blir jag påmind om hur lyckligt lottad jag är.
Nu tar vi och kramar ut det sista ur sommaren och bärgar sista gräset för att sedan planera för nästa stora projekt på gården.
Vi börjar bli varma i kläderna som bönder, en tillvaro som trotts allt är rena rama drömmen. Sakta men säkert så växer ett staket fram runt innergården. Vilket kommer kännas tryggt när Adam börjar springa ifrån sina föräldrar på allvar. Lamningen är så gott som klar, Martina har mer eller mindre bott där ute i fårhagen med nappflaskor och öronmärken fulla fickorna samtidigt som hon med vänsterhanden vaggar lille Arthur som tacksamt nöjer sig med att ligga och softa i vagnen. Vågar inte tänkta på hur jobbigt det skulle vara om han inte trivdes med något. Det verkar som om han gillar mjölkmaskinsljudet bäst för han sover genom nästan varje kvällspass. Skulle det vara så att Adam av en händelse inte syns till så behöver vi bara gå runt knuten för att hitta honom vid traktorn alternativt vid 4hjulingen som han precis har återupptäckt. Men det är helt klart traktorn som står högst i kurs.
Men ett staket runt innergården kommer bara bli skönt.
Som vanligt när det är vår och fint väder så hittar man inte bonden hemma på gården utan i traktorn. Vi har äntligen fått hjälp med att plöja de bitar som skall sås i år, tiden räcker inte till för oss trotts att vi lappar allt vad vi kan. Hur gör alla ni med fritid för att få tiden att gå? 😉
På luncherna under veckorna brukar jag passa på att sköta det administrativa med gården om jag inte måste iväg på kundmöte dvs. I mellan samtal om minnen och programvaror till serverar så kan det slinka in ett annat om tex att flytta en fodersilo eller beställa något vi behöver.
Nya kunder som jag träffar i mitt andra arbete brukar titta förvånat när jag svarar i telefonen och pratat fårklippning eller traktorkörning, men efter en välbehövlig förklaring tycker de allra flesta att det är superspännande att vi har vågat satsa på en utrotningshotad livsstil. Det dar oftast igång en diskussion om svensk mat och sned konsumtion, vilket låter fantastiskt att allt fler verkar fatta grejen med att handla svenskt.
Snart har jag väntat klart på programvaruuppdateringen och passar på att ringa till en bekant de sista minuterna för att boka ett möte, vi ska förhoppningsvis ha ett gäng får betande på hans mark. Jag har märkt att ju mer det finns inbokat i kalendern dessto mer tid finns det över av någon konstig anledning. Det gäller bara att planera lite, vilket är en konst i sig som jag allt mer behärskar.
Tacksam över att puzzelbitarna börjar lägga sig tillrätta.
Trevlig tisdag på er!
/ Wiktor
Det är fortfarande lite ovant att ratta runt vårt senaste inköp. Lite som att ha för stora stövlar på fötterna. Men för varje dag känns det lite bättre.
Resten av tiden försöker vi få att räcka till. Efter mjölkning, amning, jobb, blöjbyten och dagis hämtning så ska allt annat hinnas med. Renoveringen av köket tex. Vi tar en meter bröstpanel i taget. Bit för bit blir det lite mera kök och lite mindre byggarbetsplats. I lördags var ett par goda vänner här och bidrog till ett trevligt avbrott i vardagen. Vi hann tom. se en hel långfilm! Innan vi tog över här på gården hade vi tid till att se flera filmer i veckan, nu slipper vi det 😉
Hur mycket det än är att göra så skulle jag inte kunna tänka mig något annat. Det är så här livet ska vara, jag älskar det! Djur, barn och fullfart i kurvorna. Det är bara att följa med och passa på att uppleva allt vad det går medan de händer.
I morgon ska det provmjölkas ingen, ännu något jag lovat mig själv att bli bättre på. Ikväll somnar en lycklig 2 barns far, tacksam över att hunnit med att uppleva dagen innan den tog slut.
God natt.
