Minuterna tappas bort i vimlet av alla måsten, jag kippar efter luft då jag för en sekund glömmer att andas. Det är mycket som händer nu, allt på samma gång, tröstar mig med att denna alltpåsammagång tid är snart över.
Jag vill ha knäckebrödsmornar med klockans tickande i bakgrunden medan jag förstrött bläddrar i den lokala tidningen, (digital version så klart). Det ska vara rykande svart kaffe i komuggen på bordet, jag ska inte ha några planer till helgen och uppgifterna på jobbet har jag redan gått igenom dagen innan. Kanske sover Martina fortfarande, eller så är hon på väg hem från morgonmjölkningen.
På gården står en bil med en full bensintank och jag har betalat alla räkningar redan i förra veckan. På kontot finns det tillräckligt med pengar för att vi ska kunna köpa bröd till och med sista veckan denna månad.
Jag har väntat länge på det här, nu när det är så nära att jag nästan kan smaka på det kryper det utav sockerdricka i hela kroppen. Snart så, snart är jag där jag så länge längtat efter att vara och jag inbillar mig att det är först då som mitt liv kan ta fart ordentligt. Det är under dessa år som de största förändringarna kommer, och jag ser fram emot det med spänning!
Jag tackar alla mina nära och kära för att de orkar med oss under denna hektiska tid då allt verkar kretsa runt vårt bröllop. Under en tid nu har jag blivit ett med sommarens festligheter, jag pratar, tänker och andas bröllop. Det är fantastiskt roligt på samma gång som det är en prövning. Både för mig personligen men också för oss som par. Det är inte bara att slänga ihop ett bröllop, det är så många frågor som kommer allt eftersom och ju fler vi besvarar desto fler dyker det upp. Men i grund och botten är det ju ändå bara en fråga vi måste svara på 😉
Det återstår ungefär en månad kvar av detta pyssel att få ihop allt, pysselpussla in de sista bitarna.
*Pjuh!*
Världen snurrar med bruten fart, kalendern, mobilen, nyckar och komihåglappar. Allt fortare och fortare tills de suddas ut till stäck och färger. Jag ser ingenting längre bara en gröt av uppgifter och löften. – Jajamän, klart jag kan fixa det! Hör jag mig säga och i samma mening funderar jag på hur jag ska hinna med. Kvällen kommer och jag har då hunnit med mer än vad jag trodde var möjligt. Precis så som man säger ”vill du ha något gjort fråga den som är mest upptagen, han har tid”. Det ligger en hel del i det, jag behöver nog lite stress och en fullproppad kalender för att jag ska vara effektiv. De veckor som kalendern är några kilon lättare finner jag mig själv skjuta upp saker till morgondagen.
Vad är det som tar emot ibland? Vad är det som får mig att låta bli att ringa de där samtalen? Jag vet ju att det är bara att ringa så är det gjort, ändå sitter jag där på den sista dagen innan deadline och funderar på varför jag inte ringt innan!
Kommer framförhållningen med erfarenhet eller är det något man måste bestämma sig för att skaffa sig?
Jag hoppas på att jag bättrar mig på det här. För vem tycker om att alltid vara ute i sista stund?
Nu ska jag lämna tillbaka en bil jag tacksamt fått låna i en hel månad.
Trevlig måndag!
Tåget är fräscht och åker i rasande fart med blänkande detaljer och snyggt klädd personal. Jag sitter i en bekant doft som jag närmast kan identifiera som gamla blöjor med det gör inte det minsta för jag är äntligen på väg ner till Martina för att fira påsken där. Ja självklart ska vi passa på att raka av pälsen på några ulliga varelser, sånt brukar vi ju roa oss med 😉
Men sen hoppas jag mest på att bara få ta det lugnt och planera bröllopet. För det finns en hel del som ska göras, för att nämna bara en sak BORDSPLACERINGEN! Asså det är ju en hel vetenskap. Vem kan inte sitta med vem och vart skulle den trivas bäst?.
– Men jag vill ju kunna prata med honom, men då kan ju inte hon sitta där… Ja ni fattar, egentligen tycker jag det borde finnas en 200hp kurs i hur man placerar sina gäster för lätt är det då inte!
Det är gamla blöjor jag är nu säker då upptäkten om att jag siter intill tågets toalett. Aya det kanske var en upplysning för mycket, men nu har ni läst den.
Ny friserad och på väldigt bra humör känner jag långt ner i knäna att det här kommer bli en kalas trevlig helg. Det börjar se ut som om det är vår på riktigt nu, jag såg till och med att det kommit upp blåsippor. Spännande det där med att jag är lika uppspelt varje år. Jag vet ju ändå att våren kommer, sommaren med och till och med vintern. Men det är inte för ens jag ser istapparna droppa bort och snötäcket krypa allt längre in i skogen som jag blir så där skvättig i benen som kalvar på grönbete för första gången.
Snart dags för mig att skvätta av tåget. /kram på er
Har suttit en lång stund i kväll och utforskat winamp, ett kärt gammalt återseende. Det var säkert minst 10år sedan jag använde det senast, men efter att ha sett programmet på kollegans dator bestämde jag mig för att ge det en chans till. Sånt kan ju faktiskt vara roligt, en liten flykt in i nostalgins värld. När jag satt där och nötte ctr+e var jag med ens tonåring och program som Kazaa och Napster var det hetaste som fanns. Lunarstorm var stället man hängde på. Jag minns fortfarande den elektroniska melodin som det svarta modemet gav ifrån sig när det skulle ringas ut på det stora Internet. Hör du det också? Duurdudnnuuuuee. skchhhhhhh.blip
Det var en annan värld där på andra sidan telefonsladden. Jag kunde sitta och fantisera om alla de miljontals bitarna som färdades igenom sladdarna för att sedan ploppa upp som bilder på min dataskärm. Nu är både din skunk, ditt apberg och din lunar borta. Uppätna av större sajter med mer trafik och dyrare annonser. Tror det är bara bilddagboken som har överlevt men nu under ett annat namn. Dayviews eller något sådant heter det nog. Som ni kanske vet så tog jag bort mitt facebook konto förra året, vilket så här i efterhand mest har för med sig positiva saker. Jag pratar mer i telefon/skype med mina nära vänner och då menar jag mina vänner inte alla de 300 hundra på min ”vänlista”. Det enda jag saknat hittills är att en del sidor använder sig av Facebooks openID för att logga in eller prenumerera på tex en video blogg. Även det super populära musikprogrammet spotify använder sig av facebookID. Där går det dock att klara sig utan det om man vill.
Vem vet kanske är det något annat som tar över efter Facebook. Vi vill ju vare sig vi erkänner det eller ej, alltid hitta nya spännande saker. Kanske inte direkt på stört men när grannen, kompisen och till och med syrran hoppat på det där ”nya balla” ja då vill ju inte ens du vara utanför. Kanske blir det inne att synas så lite som möjligt på nätet? Ett så kallat ”digitalt självmord”. För visst är det och kommer säkert vara en bra tid framöver roligt att hänga på nätet. Men det kanske inte är så dumt att fråga sig ifall det har hänt att man prioriterat bort ”IRL” för att hänga på Lunar eller vad det är nu du gör 😉
Gladiatorspel ett par tusen år försent, denna gång är spikklubborna klädda med mjuka kuddar istället. Gladiatorerna har blivit mindre än vad jag kommer ihåg. Många av grenarna är de samma men trots det blir programmet blir till min skämslåt. Det är lite pinsamt löjligt men jag kan inte låta bli att gilla det. En av tjejerna blir golvad ordentligt och undersöks av sjukvårdare innan hon fick fortsätta.
Byter kanal och äter mer chips istället. P3 guld får det bli istället kram på er.
Mellanlandar i Duvedalen för att bli bortskämd av Kätty. Det är hundar överallt, det lilla huset är som en flaska sockerdricka. Lugnt och stilla tills man skakar flaskan och alla hundar vill ut samtidigt. Utanför jagar de varandra, hundarna alltså inte Martina och Kätty. Själv sitter jag kvar inne i värmen och lyssnar på bubblet utanför. Det ligger visst lite snö på backen tillräckligt för att skvallra om att det är kanske vinter ändå. Minus 2°, andedräktsrök och frusen gräsmatta. I morgon åker jag och M vidare mot Åmål. Det bjuds till fest och trevligheter då en gammal vän till mig gifter sig. Hela skaramongoshögen kommer och lyfter garanterat taket på stället. Det kommer bli otroligt trevligt att träffa högen igen. Jag gillar bröllop, kanske ännu mer nu när det planeras för vårt eget. Vad vet jag, det kanske går att sno några idéer.
Idag var det dags för Bruno att få en ny frisyr i hopp om att han ska falla flickorna i smaken. Skönt att få bort sådant stök nu innan jag reser bort i några dagar.
Kommer spendera dagarna framöver delvis till sjöss med början torsdag. Här kommer en bild på vad stilig Bruno blev tillsammans med sina tackor. De ska nu pysslas om så bra det bara går. Hoppas nu när de är nyklippta att de lägget på sig något kilo inför vintern.
Det är mysigare än vad man kan tro att lämna bort delar av sig själv. Mitt blod kanske inte duger men min plasma gör det. Den används till blandannat medecin för människor med blodsjukdommar.
Känner mig lite som Stålmannen när jag ligger här och ger bort migsjälv till de som behöver. En handling som får mig att känna mig lite snällare. Trots att det varken gör ont, tar speciellt lång tid eller att man blir ompysslad som en prins är det brist på blodgivare. Du som inte provat gör det! Det räddar både liv och så känner du dig som Stålmannen på samma gång.
Har nu tagit de första stegen mot en egen djurbesättning. En bagge är beställd och planer smids att bygga upp en större besättning inom loppet av några år. Baggen som är på tal är en brun korsningsbagge med inslag av mestadels finull men även ca 10% köttras. Vilket jag hoppas på blir en mjukare övergång till en tyngre besättning med snabbare tillväxt. Personligen skulle jag kunna tänka mig en besättning på ca 100 djur, måste dock diskutera detta närmare med mina päron då det är dom som håller med marken tills vidare.
Som ett litet barn innan julafton hoppar jag otåligt upp och ner ivrig att skita ner händerna. Spännande tider står inför dörren. Det gäller bara att hänga med nu när tåget går. I morgon ska de sista tacklammen klippas för att de ska hinna få lite päls till vintern. Sen hoppas jag på att kunna hämta den nya baggen om tiden räcker till. När allt ska göras samtidigt brukar jag hinna med mycket.
De senaste två kvällarna har jag spenderat med att testa mig fram på olika linux distar men hamnade till slut på Ubuntu för vanans skull. Jag fick inte varken fedora eller openSUSE att funka som jag ville. Men så kan det gå ibland, nu har jag ju iallafall provat. Det är ju så man lär sig snabbast, prova och misslyckas, testa igen, göra om göra rätt. Så nu körs alla mina maskiner med en linux i botten, trevligt ska det vara.
Bra schizofrent detta inlägg blev nu då, men när mycket händer samtidigt så kan det bli så.
Beundrar småbarnspappans oändliga tålamod bär hans treåriga son frågar om allt som far förbi utanför tågfönstret.
– Titta, upprepar den lille gossen för kanske tvåhundrade gången. – Ah titta svarar pappan med det oändliga tålamodet, granar, kan du säga granar?
Pojken mumlar något bakom den ljusblå nappen, bra precis berömmer pappan.
Undrar om ja själv kommer välsignas med samma tålamod eller om jag kommer överväga att kasta ut ungen genom fönstret för att sedan kraschlanda bland alla ”gjanaj”. Men så är det väl alltid, att man tycker alla andras barn är jobbigare än sina egna. Det kallas för känslor har jag hört.
Bröllops funderingar igen: i bilen på väg till tåget gjorde vi en grov kalkyl på vad hela kalaset skulle kunna kosta, landande förvånansvärt lågt på dryga 50k. Men antar att vi missat något stort som kommer spräcka vår budget. Ser dock att det inte är omöjligt då jag skrapat ihop liknande summor på egenhand, nu när vi är två bör det vara hälften så tungt.
Det är alltid tillfredsställande att ha mål uppradat inom rimligt räckhåll. Känner att allt har blivit lättare & motivationen kom tillbaka som efterlängtad kram.
Småbarnspappan klär den sprattlande pojken varsamt men bestämt, snart sitter den lilla bävernylonsoverallen på och han ser med ens ut som en liten bumbibjörn. Med pojken under armen och väskan i den andra försvinner de in i folkmassan när vi kliver av tåget. Jag siktar in mig på nästa tåg, letar reda på perrongen, fryser i novemberkvällen, minuter långa som timmar, halva resan avklarad, försenat tåg -.-
Tråkigt nog är detta inte en överraskning, SJ har lyckats igen. Med risk för att låta som en outbildad gnällig ”Svensson” låter jag bli att gnälla högljutt. Stämmer istället in i kören av suckar som hörs runt omkring. Typiskt, pust & stön. Är det lika kasst med tågtrafiken i andra länder? Inbillar mig att det funkar bättre i Asien. Där har de ingen aning om vad ”signal fel” eller ”tåg möte” är för något.
Muttrar vidare men de ska ni slippa höra…
L8r!