Har suttit en lång stund i kväll och utforskat winamp, ett kärt gammalt återseende. Det var säkert minst 10år sedan jag använde det senast, men efter att ha sett programmet på kollegans dator bestämde jag mig för att ge det en chans till. Sånt kan ju faktiskt vara roligt, en liten flykt in i nostalgins värld. När jag satt där och nötte ctr+e var jag med ens tonåring och program som Kazaa och Napster var det hetaste som fanns. Lunarstorm var stället man hängde på. Jag minns fortfarande den elektroniska melodin som det svarta modemet gav ifrån sig när det skulle ringas ut på det stora Internet. Hör du det också? Duurdudnnuuuuee. skchhhhhhh.blip
Det var en annan värld där på andra sidan telefonsladden. Jag kunde sitta och fantisera om alla de miljontals bitarna som färdades igenom sladdarna för att sedan ploppa upp som bilder på min dataskärm. Nu är både din skunk, ditt apberg och din lunar borta. Uppätna av större sajter med mer trafik och dyrare annonser. Tror det är bara bilddagboken som har överlevt men nu under ett annat namn. Dayviews eller något sådant heter det nog. Som ni kanske vet så tog jag bort mitt facebook konto förra året, vilket så här i efterhand mest har för med sig positiva saker. Jag pratar mer i telefon/skype med mina nära vänner och då menar jag mina vänner inte alla de 300 hundra på min ”vänlista”. Det enda jag saknat hittills är att en del sidor använder sig av Facebooks openID för att logga in eller prenumerera på tex en video blogg. Även det super populära musikprogrammet spotify använder sig av facebookID. Där går det dock att klara sig utan det om man vill.
Vem vet kanske är det något annat som tar över efter Facebook. Vi vill ju vare sig vi erkänner det eller ej, alltid hitta nya spännande saker. Kanske inte direkt på stört men när grannen, kompisen och till och med syrran hoppat på det där ”nya balla” ja då vill ju inte ens du vara utanför. Kanske blir det inne att synas så lite som möjligt på nätet? Ett så kallat ”digitalt självmord”. För visst är det och kommer säkert vara en bra tid framöver roligt att hänga på nätet. Men det kanske inte är så dumt att fråga sig ifall det har hänt att man prioriterat bort ”IRL” för att hänga på Lunar eller vad det är nu du gör 😉
Datalagringsdirektivets syfte är redan förlorat « Full Mental Straightjacket.
Ett intressant inlägg som på ett enkelt vis visar att det är möjligt att vara anonym på internet.
Jag har provat en del verktyg och Tor är nog ett av de enklaste. Dessutom går det snabbare ju fler som är ansluten. För att citera: ”Jag har inget att dölja men jag har gärna dörren stängd när jag är på toaletten.” Jag tror inte det är sunt att man ska kunna ha insyn i allt vad grannen gör.
Det funkar men man får tänka sig för lite. Det skadar aldrig att vara lite kritisk till det man signar på. Nu med alla OpenID är det bara ett klick bort innan du har talat om allt, kanske mer än du är beredd att göra.
Så stäng dörrarna om er kompisar och öppna bara för de som ni vill släppa in. Kram på er!
Läser i tågtidningen Kupé och funderar på det här med digitalt självmord. Om jag försöker få lite distans till min Facebookande eller mitt twittrande inser jag motvilligt att jag spenderar alldeles för mycket tid där. På ”nätet”, allt för att någonstans bli accepterad. Som om mitt idealjag fanns där och inte irl. Vi, du och jag måste bli mer aktsam vad som skrivs på om oss på nätet. Tar en funderare om jag verkligen behöver Facebook. Hör från allt fler håll att de raderat sina Facebook konton eller förnekar att de ens haft något. Den frågan jag går och gnager på är: Varför vill jag ha kvar mig själv på nätet?
Det är svårare att svara på ju längre jag funderar på det. Är det för att jag vill hålla kontakten med alla mina bekanta? Eller kanske för att jag hoppas att jag någon stans är lyckligare än någon annan, ett sätt att bekräfta mig själv. Krasst sett är det mesta på Facebook skryt, poserande, eller strunt. Hur många av er har tagit bort FB appar som Farmville eller Mafia wars? Suckat varje gång ni sett 32 nya notifications i er smartphone. Måste vi ha de sociala medierna för att få tag i våra vänner? Hur många på din vän lista pratar du med? Hur många twitts läser du egentligen? Svarar jag själv på dessa frågor skäms jag. Men någon stans kanske det är nyttigt, ett tecken på att jag är mer människa än maskin. Skulle jag träffa mina vänner oftare om jag inte hade FB? Ingen aning, tror dock att jag skulle prata mer i telefon. Tror det eller ej med det finns dom utan FB. De andra 80% på jorden eller vad det nu är. Ha då i tanken att det är färre som har tillgång till Internet än de som har det.
Summa summarum, kommer du tänka över din digitala identitet?