Försöker bli vän med den ”smarta” telefonens tangentbord, är nog mer en analog kille som gillar när det skrapar mot pappret av pennans ryckiga dans. Under den tid jag skrev dagbok så envisades jag med att klottra ned allt med bläck. Om det var för att vi inte fick skriva med bläck i skolan eller att det är så svårt att ljuga i bläck gissar jag nog på det senare. När det väl är där på pappret kan det bara målas över och då finns det ju ett bevis på att något annat stått där innan.
Jag befinner mig åter igen på ett tåg i rasande fart längs den svenska tågrälsen, livet upprepar sig. Som om jag är född i rörelse, krymper Sverigekartan så att den ryms i min ficka. Begrepp som mil finns inte längre utan det är i timmar som jag nu mer mäter avstånd. ”Ahh men det är ju bara 5tim dit”
Snart är det dags för att återigen stöka fram julgranen och doppa djupt i grytan, sjunga skrålande ikapp med stereon och skrattande kasta mjöl på varandra. Jul är ändå rätt mysigt ändå bara man har någon att dela den med. Just denna jul kommer bli så där snuskigt mysig. Med glittrande ljus massa klappar och slappande på kökssoffan.