I går kväll var vi ute på smygjakt efter den beryktade bävern. Med lätta steg noga placerade mellan kvistar och torra löv smög vi allt närmare platsen där chansen att få syn på den store gnagaren är som störst.
Skrämde upp 2 rådjur ca 15m framför oss, bäst att göra sig beredd tänkte jag och laddade bössan.
Ytterligare 50-100m senare får jag syn på en ”kollega” i bäverjakten som redan står på pass. Han upptäcker oss inte först när vi kommer fram. Vi småpratade lite och vi får veta att han var där tidigare samma dag och såg lervatten i bäcken. Vi önskade god jakt och vände hemöver igen.
Bävern är ett fantastiskt flitigt djur. Bilden är tagen nu efter ett par veckors arbetande med grävmaskin och motorsåg. Så här såg det ut innan, det ska bli skönt att kunna släppa dit fåren utan stövlar och vadarbyxor.
Trots att snön faller och vårens gäss ligger och surar ute på gärdet känner jag mig på toppenhumör. Fyller på den känslan med en liten filmsnutt som denna.
Det fick bli ett sånt där klassiskt ego shitvadjagärbra inlägg ikväll. Men när inte frun är hemma och kan berömma mig får jag väll göra det själv 🙂
Trots att Jag både är karl och förkyld så blev det kaklat.
Har dag efter dag klivit över högen med kakelplattor som aldrig verkade lägga sig själva.
Gött när man får arslet ur!!
Det ligger en slöja av gegga över Nils-Lars denna fuktiga januarimorgon. Vardagen har återfått sitt grepp om tillvaron, jag somnar om. Ute i köket stökar Martina på med hundar och frukostfixande.
Det har hunnit bli fredag den 3 januari 2014, trotsigt skapar det underkylda regnet en illusion av att mars redan står och skrapar på porten. Det är egentligen en sån där klassisk klämdag idag men vi snåla går till jobbet. Mitt i denna kladdiga vardag så är det lätt att glömma att vi faktiskt går mot ljusare tider, våren kommer ju om bara ett par månader. En mening jag upprepar för mig själv en gång till för att få den lilla extra energiknuff som behövs för att jag ens ta mig upp ur sängen. Väl uppe på benen känns det redan bättre, det är ju så mycket som kommer hända detta år.
Ute i fårflocken kämpar baggen på bäst han kan med att försöka hinna med alla tackorna. Han släpptes den 1, ska bli spännande att se hur tätt alla lamm kommer. I bästa fall har de ett fint och nybyggt fårhus att flytta in i till nästa vinter. Vardagsrummet börjar även det se beboligt ut, det mesta är gjort till och med soffan är inburen och provsutten, varmt välkommen och provsitt ni med. Nu hänger vi tavlor och funderar på belysning bäst vi orkar. Även hundgården börjar ta form ordentligt, grindarna sitter där de ska och markarbetet under ”kojan” är snart klart. Planen är att voffsingarna ska få det varmt och gott där inne, isolerat och med värmeslingor i golvet. Mysigt ska det vara! God fortsättning på det nya året önskar vi på Nils-Lars
Det är en sån där dag då det kryper i varenda cell, en känsla av att vara påväg någonstans men ansvarsrepen drar sig allt hårdare runt benen tills jag inte kan röra mig.
Jobbar över för andra gången denna vecka. Stirrandes på en kopieringsstapel tänker jag på sandhögen som ligger frusen där hemma oskottad. Det som jag trott att jag skulle ha hunnit för länge sedan. Jobba, ett sånt tidsödande hittepå. Vad mycke jag hade hunnit med om jag inte suttit här och stirrat på den där stapeln som kilobyte för kilobyte flyttar sig åt höger. 10min kvar nu, 15 min övertid, 30 min bort till de får jag lovat att klippa ikväll. Om bara de där kilobyten kunde jogga igenom kabeln istället för att krypa.
Jag ska bara…
Alltid detta jag ska bara, jag blir galen på jag ska bara. Skriker Alfons pappa i barnboken.
Han borde skrika lite på mig med, för det är tackvare ”jajamen det fixar jag” och ”Jag ska bara” som jag sitter här och glor på den stapeln som tillsynes fastnat på skärmen.
I morgon då ska det bli ändring, jag ska bara fixa det här först.
Den gamla timmerväggen ska få sig en ompyssling. Bort med allt lin och mossa som ligger mellan stockarna. Den ska målas vit sedan, för att det ska bli då där fräscht som man kan de på bild. Tänk fräscht nu när ni tittat på den här bilden och inte bös och töckeran dynga.
Kram på er!
Igår kväll kom Martinas Pappa och Faster för att stanna över helgen.
I helgen kommer det hända en hel del. Pappa Conny ska hjälpa oss att gräva ner dräneringsslangar i hagen närmast gården, vi ska slipa spackel, tapetsera, äta godmat, gräva lite till och prata ikapp det vi missat under de senaste månaderna vi inte träffats.
Lite övning med pojkarna ska vi nog hinna med också.
I eftermiddag ska jag hämta ut kablage till parabolen som vi ännu inte fått igång trots att vi flyttade in för ett bra tag sen. Men TVn har inte varit den största prioriteringen, har i och för sig inte något vardags rum att titta i än heller men det skadar ju inte att fixa kablaget innan.
Helst så skulle jag vilka hinna med och jaga rätt på den där bävern men det var så kallt i morse så nu hoppas jag på att det inte är is på vattnet.
Det börjar ta sig där under huset, hundgården blir nog klar till slut ändå. Vi har röjt, släpat pustat och stönat men nu är den mesta bråten utsläpad och uppeldad.
Vilken historielektion man får där i geggan. Gamla jordbruksredskap som sedan länge är bortglömda kommer fram i ljuet igen. Mycket är så slitet att det bara är att elda upp. Men ett par hjul fick syster ta hand om iallafall.
Vi har velat och funderat på om vi ska köpa färdiga grindar eller bygga egna. Vad blir bäst? Vad blir snyggast?
Huvudsaken är ju att hundarna får en plats att vila ut på 🙂
Mer bilder på projektet utlovas framöver, pass opp!
I morgon far vi en sväng ner till Elmia mässan för att hämta inspiration och träffa andra lika intresserade djur och lantis nördar. Ses vi där?
Det jag är intresserad av att titta på är så klart fårklippningen, utfodringslösningar för får, samt inredning till kvigor inför bygget till nästa år.
Så spännande det ska bli! Och så skönt att komma bort ett slag, som en liten minisemester.