Det är vårvarmt ute, och jag sitter inomhus och blänger på den dator jag nästintill är fastkedjad vid. Telefonen ringer och jag svarar med min nu vana telefonröst. Personen i andra änden undrar med irriterad röst vart jag har gjort av hans mail! Ett par passande fräcka förolämpningar hinner passera min hjärna innan jag trevligt öppnar gapet och rapar upp något överdrivet trevligt tillbaka. Min första fråga lyder något i stil med: Har din mail kontakt med mailservern? Står det ansluten nere i högra hörnet? Var på ett, – Meh nu kom det ju 17 mail på en gång hur ska jag hinna med alla de här!?
Det är bara ett fönster tänker jag som avgränsar mig mot världen där utanför. Ett nästan osynligt föremål som ändå drar en sån tydlig gräns. Men jag kommer ihåg dagar i kallt höstregn, eller leriga skogsvägar där fyrhjulingen körde fast varannan meter eller den heta traktorn, där jag fick kämpa med kepan för att få behålla så mycket blod som möjligt då de var alldeles svart i den öppna hytten utav bromsar. Jag minns hur knölig min nacke och armar var efter den dagen.
Så det vore fel av mig att sitta här och gnälla över att jag har ett jobb där jag får vara hel, ren och torr. Det tar nog bara ett tag för mig att vänja mig vid mitt nya liv innan för de fyrkantiga väggarna framför dataskärmen med nästan tryckt mot fönstret och blicken fäst på något fint moln ovanför trädtopparna. I sommar tänker jag högt, den troligtvis mest intensiva sommaren jag kommer uppleva. Men åh vad jag längtar, som när jag var en liten gosse klockan 10:00 en julaftonsmorgon i väntan på att gubben i rött ska hälsa på. Nä förresten detta är värre! Det är ju så mkt mer nu, och allt som ska fixas och pratas med, samtidigt som jag ska överleva allt jobb jag samlat på mig. Längtar, men det ska samtidigt bli så skönt när allt detta är över.
Jag och Martina pratade igår om att det ska bli så skönt när den där tråkiga vardagen kommer. Den med mjukisar och slitna strumpor, sittandes i soffan och vänta på att söndagsmorgonen ska bli förmiddag. Ska bli så skönt att få softa lite, att slippa vänta så. Framförallt att bo ihop! Säga vad man vill om SJ men jag är trött, riktigt trött på att åka tåg nu.
Biter ihop och räknar dagar, tröstar mig med att de trots allt blir färre.
Här en motivations bild på hur mysigt det kan bli i sommar.
Kram på er!
Tagen på malnbaden i Hudiksvall på Valborg
2 reaktioner på ”Vår svammel inannför ett kontorsfönster.”
Lilla NorpanPublicerat den 2:08 e m - maj 4, 2012
Vilken härlig bild! Våren och sommaren är bra härlig! Och visst kan det vara skönt med den där vardagen som du beskriver så väl. Det är så det ska vara när man träffat rätt 🙂
Pinsamt för den argsinte telefonisten. Så onödigt att vara så argsint innan man faktiskt vet vart felet ligger, som han fick erfara sen.
Ha en bra helg!
WiktorPublicerat den 11:46 f m - maj 5, 2012
Det ska jag ha, är på väg ner till Malmö nu för att spela med mina kompisar. Så det här kommer bli en trevlig helg.