Du vet säkert hur härligt det kan vara att träffa en gammal kompis du inte sett på flera år och ta vid där ni slutade. Att sitta och prata om allt emellan jobb till bilda familj tankar. Precis som om ni bara sågs i går i affären och sedan träffas i dag på en fika, trevligt avslappnat och precis så som du vill att det alltid ska vara då du träffar gamla vänner. Det är garanterat fint väder och ni har hela eftermiddagen på er att komma ikapp med vad som har hänt i varandras liv de senaste åren. Hur det går på jobbet, ifall ni trivs där ni bor, kärlek, sorg och livsäventyr. Vad ni helst skulle vilja göra framöver och vad ni pysslat med fram tills nu. Det ligger något fint i att ha gemensamma minnen, som om minnena blir till klarare bilder när ni pratar om dom tillsammans. Rätt var det är så har ni förflyttat er tillbaka i tiden och befinner er långtifrån det dammiga utefiket på trottoaren. Kanske är det sommar eller så är det vinter vad vet jag. Det är bara ni som ser de där minnena. Allt annat runt om försvinner och löses upp i glada skratt emellan sippandet på det nybryggda kaffet. Skuggorna blir allt längre och snart är det dags att skiljas åt. Lite sorgligt men nu denna gång lovar ni varandra att ses lite oftare. Kanske blir det så att ni ses redan nästa dag i affären eller så kommer ni inte ses på länge. Hur som helst är det just dessa vänner som du ska hålla hårt i! Det är dessa vänner som du kommer bjuda på ditt bröllop, det är dessa vänner som kommer på din begravning. Det gör inte de andra 200 ”vännerna” som du har på din kompislista på Facebook. Gör de dessa till bara bekanta? Går det att kalla dom dina kompisar? Det är fullt möjligt att ”sluta vara vän med” någon, men är det något som man vanligtvis gör? Själv tycker jag att just Facebook är ett fantastiskt redskap att hålla kontakten med just de där gamla vännerna som du inte sett på flera år och gärna vill träffa för att just ta den där ”fortsättdärnislutadefikan”. Tyvärr är det ett minst lika bra stalkagammlapojk/flickvännersnokapåbekanta redskap med. Frågan är vilket väger tyngst? Är det ens värt det? Det kanske går att hålla kontakten med gamla kompisar utan Facebook om än med lite större ansträngning?
En reaktion på ”Passarpåumgås istället för Facebook”
WiktorPublicerat den 3:30 e m - maj 11, 2011
Har ännu inte tagit ställning till om jag ska ha kvar min FB profil eller inte. Forskat istället lite mer på om det går att ta bort den hel och hållet. Visar sig då att med en hel del gråt och skrubbsår så går det faktiskt, under help menyn.