Det är mycket god mat som jag stoppar i mig nu när jag har det stora nöjet att bo med en vän som har tålamodet att
lära mig nya saker. Känner min inte lika borttappad i köket och tror nog att jag nu skulle kunna laga åtminstone ett par rätter utan att skämmas. Matlådorna tas med i samma takt som vuxenpoängen trillar in. Är du hungrig och någorlunda supermodig så är du välkommen till mig på en matupplevelse. Kan tyvärr inte garantera något spektakulärt än men jag jobbar på det. Det ligger en liten magi i matlagning som tar ett bra tag att bemästra. Men när jag är där så kan jag trollbinda vem som helst under en hel middag. Men det är säkert sånt som händer i min alldeles för fantasifulla hjärna. Jag är säker på att jag kommer kunna inom en mindre evighet laga tillräckligt god mat för vanliga dödliga. Och kommer garanterat nöja mig med det. Men som vanligt så flyger min fantasi två hundra mil före mig och målar upp de mest fantastiska historier. Som att jag en dag står och lagar gudomligt god mat i en svettig restaurang i den osigaste restaurangen i Paris. Eller imponerar på alla mina kollegor med min fantastiska chili. Där någon stans hinner hjärnan ikapp och jag påminner mig själv om att laga mannagrynsgröt till mina barn duger gott och väl. Jag gillar att jag vågar fortfarande ha den där barnsliga fantasin kvar. Det blir mer och mer en kost form ju fler år som går. Fantasin tycker jag är värd att kämpa för, det är den som formar mina drömmar. Vet inte om jag hade varit här där jag är i dag om jag inte tillåtit min fantasi att drömma åt mig. Då hade jag säkert suttit kvar i bilen med trött och slutkörd kropp på väg till ännu en bonde. Vi som är födda i min generation är den första som har fått lära sig att vi kan bli vad vi vill när vi blir stora. Att det är vi själva som sätter gränserna. Innebär de då också att ungdomar idag inte tror att de ska behöva jobba för att komma dit de vill? Jamenar om de, som jag blivit itutad att allt är möjligt kanske de missat en viktig detalj. Ingenting kommer gratis på en guldbricka. Är man inte beredd att kämpa tills knogarna blöder, ja då kommer man aldrig kunna casha in de stora pengarna. Om det är pengar man nu vill ha dvs.
Själv nöjer jag mig med lite så har jag mycket att vara glad över.
4 reaktioner på ”Namn namn namn…”
Jonas WidarssonPublicerat den 12:02 f m - maj 6, 2011
Har du funderat på att skriva böcker? Det borde du. Du har talang. Fast jag gillar många av dina tidigare inlägg bättre. =)
WiktorPublicerat den 7:43 f m - maj 6, 2011
Jag bockar ödmjukast för komplimangen. Tror dock att skriva en bok skulle jag ha lite svårt för just nu. Sånt behöver jag erfarenhet och tålamod till. Vilket jag i och för sig hade tänkt skaffa mig, senare 🙂 Känns kalas att folk gillar det jag skriver, lite som en andra chans. När det inte gick lika bra i skolan med varken skrivandet eller läsandet.
Madeleine JonssonPublicerat den 1:06 f m - maj 18, 2011
Det är ju det jag säger Wiktor! Klart du kan det, vissa författare skriver ju en bok under flera år. Du kan ju börja och se vad som växer ur det 🙂 Eller en diktbok kanske..? Även om det inte gick bra i skolan så verkar det ju gå bra nu när du får skriva utifrån dina egna tankar och erfarenheter, inga mallar att följa liksom.. När jag är in här och läser så fastnar jag och kan inte sluta! Du skriver så man blir glad! Haha! Många uppmuntrande ord 🙂 Ta åt dig!
Kom förresten att tänka på att du faktiskt har lagat mat åt mig en gång! Spagetti med tomatsås! de du! Tjingeling!
WiktorPublicerat den 7:47 f m - maj 18, 2011
Tack <3
Min spagetti det du 😀 Det är bara några få lyckliga själar som fått smaka den. hehe. Antagligen försökte jag väl impa på dig. Om man nu kan göra det med spagetti dvs.
Jag samlar på mig fler recept nu, ifall du någon gång skulle vara sugen på något annat än spagetti 🙂