Dagarna smälter ihop i en enda dimmig sörja, november den dimmigaste månaden hittills. Det är som att leva i en skål med ljummen filmjölk, vardagen blir ett töcken, som om hela världen halvsover. Överallt luktar det multna löv och blöt höstjord. Vintern kanske tar time out denna gång. Ärligt talat spelar det inte någon roll, större delen av sommaren försvann ju med näsan tryckt mot en dataskärm, har på känn att vintern kommer göra det med. Bara det finns tid att smita iväg till fjällen, så att jag kan vara så där extra mycket ledig som man bara känner sig när man åker iväg.
Har sedan en tid haft motivations svackor när det gäller mina studier. Kanske är så för de flesta som närmar sig slutet av en utbildning. Mitt problem är väl att jag har svårt att visualisera mitt framtida yrke. Så mycket som har snurrat i skallen på mig de sista veckorna. Är detta rätt? Har som alltid en barnslig känsla av att allt kommer ordna sig. Det brukar ju vara så, trots det kan man ju aldrig veta.
Hur som så blir det bröllop i sommar i alla fall. Känns både overkligt och fantastiskt på samma gång. Vuxen poäng gånger tusen, och fler ramlar in allt efter som det kallas att bli äldre. Med alla tusentals fjärilar jag hade i magen då jag skulle fria kan jag inte föreställa mig hur det kommer kännas dagen innan bröllopet! Men en snabb genomgång av tänkbara gäster hamnar antalet på dryga 100-150st själar. Vilket snabbt gör det hela till en kostsam historia, men man gör ju bara detta en gång. Och bröllop måste få svida lite på kontot, ska det festas så ska det festas ordentligt.