Jag gillar att sitta tyst för mig själv och bara fundera. En avkopplande sysselsättning som jag pysslat med sedan liten snorvalp. Rätt var det är så kommer man ju på något riktigt bra. Och de gånger jag inte kommer på något fantastiskt så är det inte bortkastad tid iallafall, då har jag ju fått en avkopplande flykt från vardagen. Med spänning tänker jag mig hur min framtid skulle kunna se ut. Just precis nu är det enda jag är säker på att jag kommer överleva. Är rädd att ta livet och mina vänner för givna. Men går heller inte runt och tror att världen kommer gå under. Min far har lärt mig att man inte ska somna på kvällen förens man har löst alla tänkbara konflikter med sina vänner. Annars sover man skit dåligt, konflikten kan grävas ner och kanske aldrig blir riktigt löst. Hur jobbigt det än kan vara så är uppriktighet något som uppskattas mer av människorna runtikring dig. Hellre erkänner jag mitt nederlag än kommer på någon halvkass bortförklaring. Ingen är super människa och det är inte svårt att säga; du jag har faktiskt ingen aning. Det måste jag ta reda på. Beundrar människor som är i toppen av sin karriär men ändå bjuder på sig själv. Det tyder på självsäkerhet och sånt är alltid tilltalande. Funderar på att flytta lite på mig, sugen på att följa med? Vad vet jag rätt var det är när jag är ute och flänger som jag gör kanske jag hittar en plats som känns som hemma. Tills jag hittar den så kommer jag fortsätta sitta tyst och stirra ut igenom fönstret och se verkligheten där ute suddigt fara förbi.
