Svärfar vill ha hjälp att fälla några stor trän innan Wiktor skulle dra till Åland. Så då fick jag äran att mjölka på morgonen och det tackar man natuligtvis inte nej till
Vet inte hur jag ska överleva denna kommande vecka när Wiktor är på Åland… Tycker vi kan hoppa till nästa söndag nu på en gång!! Tur jag har mina fina underbara djur iallafall <3
Igår mellan mjölkpassen på jobbet så åkte jag till svärföräldrarna för att titta till min söta Kajsa. Hon har senast dagarna börjat fyllt i juvret och hon är beräknad att kalva den 24 okt, så jag har haft stor koll på min underbara ko.
Och igår när jag kom så hade den äntligen anlänt 😀 En super söt, dock blöt och skitig (eftersom hon kalvat i skrapgången och en vecka förtidigt) KVIG kalv 😀 HURRA!! Tänk att man för en gångs skull kan ha så tur!
Tog in de i kalvningsboxen och Kajsa är så duktig och snäll. Min fina fina ko <3 och båda är pigga och äter som de ska. Skönt det!
Ingen bra bild. Men många fler kommer det bli hehe 😉
Den lilla har fått namnet Krusmynta (som Pippi som ni säkert vet)
Vissa stunder är livet märkbart skört som alldeles nyss då jag kommer in i fårhuset och hittar en liten krabat under tackan kall och livlös. Trodde först hon var död, men när jag lyfter upp henne i famnen kom det ett litet ljud, lågt men ändå ett livstecken. Känner med lillfingret i munnen och möts av en iskall tunga. Bestämde mig för att ta in stackaren i värmen i ett försök att få liv i henne igen. Lyckligtvis fanns det en diabetiker i huset och på så sätt tillgång till druvsocker. När de är så där kalla så kan man inte bara mata med välling de tar inte magen upp. Det viktigaste är att få upp kroppstemperaturen sedan få i den lite energi, då är druvsocker kalas bra. En plastslang förs ned i magsäcken då hon var för svag för att äta själv och på så sätt kunde vi få i henne lite druvsocker blandat med vatten. Alla har ju inte en kuvös hemma som står och samlar damm så ugnen eller en hårtork funkar bra.
Allt medan temperaturen stigen kommer livet tillbaka i den lilla krabaten. Efter en halvtimme var hon så pass pigg att det gick att få i henne lite välling via napp. Först då börjar jag hoppas på att hon kanske klarar sig. Lägger henne i en liten papplåda vid elementet inbäddad i en handduk för att sova lite. Plockar upp henne igen efter ca 30 min och får då hela knät nedkissat. Så nu funkar hon som hon ska igen. Pustar ut och låter hon sova i lådan tills hon vaknar. Är det någon som har ett bra namnförslag? Ett som passar en överlevare.
Sover middag
Timmarna har flutit iväg snabbare än de brukar. Jag har så lätt att grymta åt de mörka timmarna vintertid. ”Vart är solen finns den ens” Eller ”Mm titta det är redan mörkt ute”. Vinter eller ej djuren är ändå hungriga sommar som vinter, snöstorm som ljumma juninätter. Men det är väl lite det som är charmen med att bo på landet, man lever i årstiderna och inte på sidan om innanför ett varmt fönster. Kalvarna har det bra ser det ut som det är bara en av hästarna som vars fång har förvärrats. Veterinären var här i dag och hjälpte syster att undersöka hur illa det var med hästkraken. Några dagars vila samt inflammationsdämpade kanske får hästen att bättra sig. Det är inte ett lätt beslut men om hästen lider finns det kanske ingen utväg än att ta bort henne.
Som gammal tradition är det idag som julen dansas ut, på Nils-Lars är det hembakad pizza i ”salen” som gäller. Gissar på att det var 20:e gången eller något sånt i år. Nu sitter rester av de elva som åt kvar runt det stora bordet i salen och spelar Majong. Det hörs långväg då det pongas och kongas högt under protest från de andra deltagarna. Själv har jag dragit mig till baka till enskildheten eller jag så mycket enskilt det går att få i ett hus med 11 personer i, för att få pusta lite.
Jag och mor var ute hos kvigkalvarna för att borsta små krakarna rena från smuts. Två små stackare var så pass kalla att vi flyttade in dom i stora laggårn där kossorna håller dom varma. När vi var klara och tränat de små kvigorna att kliva över utgösslingsskrapan (det måste övas på så att det inte händer en olycka), så skulle jag bara se till mina får. När jag häller upp höbalen i foderhäcken hör jag ett bekant bräkande som bara kan komma från ett väldigt färskt lamm. Det var rättare sagt 4 stycken små knattar i vindskyddet. Alla som har sett små nyfödda lamm har känt den där lyckan, när de stapplade tar sig upp på darriga ben och med en liten propeller till svansstump letar efter tackans spenar. Jag har kanske sett en tacka lamma hundratals gånger under de 26 år jag levt med får, men jag blir lika fascinerad varje gång jag ser dom små krakarna ställa sig upp efter bara några minuter. Det kändes som det var vår idag med små lamm och 6 plusgrader strålande solsken.