Jag gillar att sitta tyst för mig själv och bara fundera. En avkopplande sysselsättning som jag pysslat med sedan liten snorvalp. Rätt var det är så kommer man ju på något riktigt bra. Och de gånger jag inte kommer på något fantastiskt så är det inte bortkastad tid iallafall, då har jag ju fått en avkopplande flykt från vardagen. Med spänning tänker jag mig hur min framtid skulle kunna se ut. Just precis nu är det enda jag är säker på att jag kommer överleva. Är rädd att ta livet och mina vänner för givna. Men går heller inte runt och tror att världen kommer gå under. Min far har lärt mig att man inte ska somna på kvällen förens man har löst alla tänkbara konflikter med sina vänner. Annars sover man skit dåligt, konflikten kan grävas ner och kanske aldrig blir riktigt löst. Hur jobbigt det än kan vara så är uppriktighet något som uppskattas mer av människorna runtikring dig. Hellre erkänner jag mitt nederlag än kommer på någon halvkass bortförklaring. Ingen är super människa och det är inte svårt att säga; du jag har faktiskt ingen aning. Det måste jag ta reda på. Beundrar människor som är i toppen av sin karriär men ändå bjuder på sig själv. Det tyder på självsäkerhet och sånt är alltid tilltalande. Funderar på att flytta lite på mig, sugen på att följa med? Vad vet jag rätt var det är när jag är ute och flänger som jag gör kanske jag hittar en plats som känns som hemma. Tills jag hittar den så kommer jag fortsätta sitta tyst och stirra ut igenom fönstret och se verkligheten där ute suddigt fara förbi.
Pendeltåget gnisslar vidare söderut mot Södertälje C med en bodpojk utklädd till IT tekniker. Han sitter och tittar ut över lampor och bilar som swichar förbi utanför fönstret. Det pratas näst intill ett främmande språk i sätena bredvid. ”jaba lixom?!, han ba å ja ba å vi lixom vadå va?!” Han flinar brett åt det och bryr sig inte om ifall det märks. Om det blir pinsamt då är det ändå inte han som skäms. Fler lampor än vad han kan räkna till sträcker ut sig som ett gnistrande täcke mot horisonten. När han sitter och drömmer som bäst nyser en enorm karl honom i nacken. Äcklad och med bacillskräcken krypande under skinnet sneglar han argt bakåt och suckar helsvenskt högt för att sedan vända sig om igen och återvända till drömmandet ut igenom fönstret. I tanken är han någon annan stans. Långt ifrån värkande visdomständer och trötta lattemornar. Tankarna formar en hund som skällande hoppar och morrar lektfullt med en pinne i munnen. Lycklig och helt omedveten om resten av problemen i världen. Barnsligt låter han sig ryckas med och för en liten stund glömma bort allt annat. Den höga elektroniska rösten sliter tillbaka honom till det gnisslande pendeltåget och det är dags att kliva av. Rock ON!!
Det är Tisdag med det känns som måndag. Måste vara för den där långhelgen som vi vanliga människor kallar för påsk. Jag har minst lika många självlysande tankemaskar i huvudet i dag. Men skillnaden är att jag idag inte orkar oroa mig längre. Sitter med trötta fötter och något som skulle kunna vara soundtracket till mitt liv ljuder i bakgrunden. Jag glider vidare med allt på jobbet och hoppas innerligt att mina kollegor är nöjda med det jag gör. Nöjd med middagen jag lyckades koka ihop ikväll (fick ofc lite hjälp men det är en hemlis!) Det vore lögn och säga att jag behärskar matlagning men jag har en önskan att bli bättre. Måste erkänna att jag skäms lite över att jag inte kan laga så där underbar mat som impar på folk. Antingen så är alla andra skit bra på att laga mat eller så är jag väldigt lätt impad 🙂 Hursom så är det något som varje vuxen människa bör kunna. För övrigt så gillar jag Stockholm mer nu när det börjar bli lite grönt och värmen kommer på riktigt. Trots att jag är en bondpojk ut i nävarna så trivs jag fint här. Vatten, mycket vatten och folk ännu mer folk än vatten. Även en och annan Kanadagås. Men om jag ska vara ärlig och det ska man ju alltid vara så vet jag inte om detta är en stad jag kan se mig själv skaffa familj i. Den är fantastisk på alla vis. Bara det att jag har svårt att se mig passa in.
Jag tar en lång behövlig hundpromenad i en vårdag som känns som sommar. Ny badad och ovetande om att hans husse ska återvända till Stockholm går han lyckligt vid min sida och sniffar på allt från kottar till överkörda paddor. Det är roligt att ha en hund jag känner mig mycket gladare nu som hundägare. Mitt huvud har varit fyllt med massor av funderingar. Vissa stora och komplexa andra struntsaker men som jag ändå inte kunnat släppa. Det är så mycket som händer på samma gång, det brukar ju vara så. Allt eller inget liksom. Jag föredrar nog allt om jag måste välja. Är inte en person som har långtråkigt. Brukar ha tråkigt i ungefär en stund sen hittar jag på något. Livet blir inte roligare än vad man gör det till. Vilket är ju kalas! Det innebär ju att man kan styra sitt liv till att bli hur skoj som helst.
Jag tar den långa promenaden och känner att det är rätt gött att gå där tyst med en hund och bara låta tankarna snurra bäst dom vill. Föreställer mig tankarna som skimrande maskar som virvlar om varandra likt en ormgrop. Ingen ordning alls utan bara ett skimrande kaos. Ett kaos av lysmaskar tänker jag och plockar upp en tanke som gnagt sig fast i mig under några veckor. Suckar och går igenom den i huvudet en gång till. Så här i solljuset en bra bit ifrån mörkret och stirrandet i tacket känns de knöliga problemen inte alls så jobbiga. Som om berget jag såg i går bara en hög med små sten idag. Kanske borde öva mig på att släppa mina grubbel för en stund så jag sedan kan se på dom i solskenet när inte verkar vara så jobbiga som jag tror. Flinar lite åt min nära på ångest i natt då allt verkade hopplöst och går vidare. Livet är ju skit härligt det är bara att öppna ögonen och sluta grubbla!
/Kram på er
Jag s
kulle kunna kalla det här ett minne från förr men det låter som om jag redan är dammig. Strunta i det och låtsas att jag står och berättar det som om det hade hänt förra veckan. För några år sedan bestod mitt arbete av att skjutsa runt människor i bil natt som dag. Denna yrkesgrupp har eller kommer få uppleva en hel del spända och smått otäcka situationer. Den lilla blå skärmen piper till och jag får upp en adress med vita bokstäver. Det är inte så långt bort så jag tar ingen brådska på mig. Det är sen sommar och luften är ljummen, det skulle kunna bli en kalas fin kväll det här. Lördag och sommar då brukar folk vara på bra humör och dricksen trillar in som smågrus i skorna. Jag saktar ner en bit innan jag kommer fram, är lite tidig men spanar ut igenom sidofönstret för att se om kunden står där. En medelålders man i rutig skjorta och mustasch sätter sig i baksätet med en tung duns. Han mumlar fram adressen, dit hittar jag utan problem så jag slår inte igång gpsen utan knappar vant in zonnumret där jag kommer bli ledig. Resan flyter på medan vi tiger med varandra, svänger in på parkeringen och stannar ungefär där jag tror att husnummer 11 är. Jag vänder mig halvt om för att meddela vad resan kostade och ser då mannen kliva ut ur bilen. Trött på att behöva stå för springnotor så följer jag efter. – Hallå du måste ju betala! ropar jag efter honom och joggar ikapp. han mumlar något om att pengarna finns inne samtidigt som han klumpigt kliver över rabatten och knackar på ett fönster. Jag känner att det här kommer nog ta tid, fiskar upp mobilen ur byxfickan och meddelar var jag är någon stans. Då utan en minsta förvarning kastar sig den helt vanlige Svensson mannen med den rutiga skjortan över mig och sträcker sig efter telefonen. Samtidigt som han tar ett hårt tag som mina fingrar och böjer dom bakåt. Jag slår bort hans grepp från mina fingrar medan jag håller mobilen så långt bort från honom jag kan. Upprepar -TA DET LUNGT! som ett mantra och känner paniken i bröstet. Nu blir han riktigt rasande och får en arm runt halsen på mig. Det är nu jag tror att jag ska dö. Som ett djur gör jag allt för att komma loss, kommer inte ihåg så mycket mer än när en kollega rullar in på parkeringen och det får mannen att fly därifrån. När jag sedan försöker få tag i polisen blir jag satt i telefon kö. Inte för ens några dagar senare blir jag uppringd för ett förhör. Det som jag senare mådde så dåligt över hur fruktansvärt fel jag bedömde honom. Att vem som helst, vilken Svensson som helst kunde vara farlig. Jag höll på att upplösas som människa, misstänkte allt och alla, ville inte gå på stan, trivdes inte någonstans förutom hemma i sängen. Jag kunde vakna svettig och vettskrämd mitt i natten över flashback drömmar. Fick ångest över att inte känna mig trygg och kunde börja gråta när jag stod och diskade, åt mat, tittade på TV…
Lyckligt lottad som jag är har jag en hel drös med vänner som orkade höra på mig när jag måste prata av mig. Familjer som stöttade mig när det var som allra jobbigast. Tiden för rättegång kom. Det blir kväll idag å. Påminde jag mig själv medan jag satt i bilen på väg till tinget. Två familjer och så chefen var där för att stötta mig. Högtalarna ropar upp mitt nr och det är dags att komma in. Som en liten hare tittar jag mig runt i rummet ifall jag skulle känna igen honom. Men ser bara trötta män i kostym. Det visade sig att han vågade inte komma. Skyllde på magen eller något annat dumt. Först då slappnade jag av, han vågade inte komma hit. Jag lovade mig själv att från och med den dagen inte vara rädd för något. Senare liknande situationer har jag alls inte lagt lika stor vikt vid. Trött på att ta skit sätter jag bestämt ner foten och säger ifrån. Idag vill man inte bråka med mig. Jag har med åren lärt mig att bli arg, inte rädd.
Våga bli arg! Det är inte värt det att vara rädd, ilska är lika mänskligt som glädje. Lever man sitt liv utan att säga ifrån så kommer folk utnyttja det. Erkänn dina misstag bli arg på dom som förtjänar det!
/Kram på er
Tunnelbanan så där fullproppad med stressade mammor, coola tjejer med tuggummi, gubbar i keps, tanter med skägg, männen med portfölj suckar samtidigt i kör medan de snabbt kastar i väg ett mail på sina mobiltelefoner. Har du lekt gissa vad dom tänker leken? Hehe ngt jag kan roa mig med om jag tex sitter och väntar på ngt. Människor runt omkring blir offer för min sjuka fantasi. Det kan handla om att tanten i kassan är så kissnödig att hon funderar på att vattna buskarna utanför affären. Eller den coola hip-hop killen med dom stora lurarna egentligen står och diggar till smurfhits. När jag sedan fnissar som en galning undrar säkert folk vad jag håller på med. Men det är ju en hemlis! 😉
Det här är inte en översikt över Las-Vegas. Inte heller en flygblid över Mexico utan en ruskigt geekig bild på en mailserver. När jag var bara en liten snorig gosse kunde jag sitta långa stunder och fantisera över vilka som bodde där nere bland kretsarna. Och vad var det egentligen som producerades i dom där fabrikerna? Garanterat mini robots eller små rymdskepp. Tycker om barns ohämmade fantasi och kan bli en smula avis när jag ser dom leka med ingenting. Prata med sina låtsasvänner och sjunga nonsens sånger. Skulle jag göra det så låser man nog in mig i ett vadderat rum i tvångströja. Fantasin förbereder oss på att kunna sätta sig in i andras människors situation. (Tyvärr så fixar inte alla det trotts att de ska föreställa vuxna). De kanske hade en fattig fantasi som liten vad vet jag. Tror det kan vara nyttigt att tillåta sig själv att tänka som ett barn ibland. Själviskt och med inte den mista tanke på vilka konsekvenser det skulle kunna ha. Allt för att inte vardagen ska bli grå/trist/dammig som den annars lätt blir när det enda som finns snurrande i skallen är räkningar och måsten. När det som egentligen behövs är en kram och en glass. Kanske hoppa på en buss och se vart den åker. Miniäventyr som kan förändra vilken värdelös tisdag till en riktig toppen dag.
Så varför inte lova dig själv att minst en gång i veckan bara göra sånt som du blir glad av? Testa det är inte farligt och det gör förhoppningsvis inte ont. Ta ledigt från alla vuxenmåsten och knapra i dig några krumilurpiller. Det värsta som skulle kunna hända är att du missar en tvättid eller betalar räkningen en dag försent. Sånt överlever du jag lovar. I utbyte får du närmare till skratt, en hel hög med massa goa historier att dra för polarna i bastun och om möjligt ett lite roligare liv. Jag brukar lura mig själv att ha roligt. Som att börja dansa till musiken i lurarna och skita i vilka som tittar eller tycker jag är knäpp. Eller varför inte sjunga högt och falskt när du tömmer diskmaskinen på jobbet. Skämmas är för loosers. Blir det pinsamt så är det ju dom som tittar som skäms inte du! Du har ju bara roligt 😉
Dansa loss!
/Kram på er
Jag borde egentligen rätta mig i ledet och gå på trottoaren som alla andra grådammiga människor.Men jag finner det svårt då mina ben vill sparka brädan allt snabbare medan jag har vårvinden i håret och asfalten under fötterna.Bilarna åker läskigt nära med jag gillar att ha adrenalinet i blodet. Det är skönt att känna att man lever brukar jag svara dom som tycker jag beter mig som en galning. Jag är inte en sån person som sitter stilla och virkar medan jag väntar på att kaffet ska bli klart.Eller funderar över hur jobbigt det skulle vara om jag kör omkull. Jag kan inte leva mitt liv ordentligt om jag hela tiden ska oroa mig för vad som skulle kunna hända. Som tex att köra om kull, eller få parkeringsböter, tappa brallorna på väg till bussen, stå på scen med gylfen öppen, snyta sig i farmor gardiner, hicka på Nobel middagen, kräkas på första dejten,
Säga helt fel sak.. Skriva dumheter på bloggen… Tänker nog inte så mycket alls på vad andra ska tycka och tänka om mig vilket kan vara båda bra och skit dåligt. Ni som känner mig vet ju redan vilken härlig och otroligt trevlig kille jag är. Som nog är en aningen för självgod för mitt eget bästa. Men det kan bara inte hjälpas, jag är inte sämre än så här 😉 Med stor nyfikenhet och med ett litet barns förväntan försöker jag se framåt. Vad som komma skall har jag inte en aning om. Vet bara att det kommer bli spännande att få veta. Fram tills dess får jag väl sparka på allt vad jag kan…
/Kram på er
Varför inte börja denna soliga vårdagsmorgon men en sockersöt dikt jag hittade på en lapp i min byrå.
En solskensdag med blänk i ögonen. Smältande hjärtan under en kylig promenad.
Lyckan bubblar, leende smittar, skratt hörs, åh vad jag är lycklig.
Du sitter mittemot med glittrande ögon och blottade tänder.
Ögon möts, hud krusas. Vågor igenom kroppen jag andas tungt.
/kram
